Gubben i lådan

Juldagen

Det känns alltid lite tomt såhär dagen efter. Igår var en fin och bra dag på alla sätt och vis. Den började här hemma med mys och paket i julstrumpan innan vi åkte iväg till mina föräldrar för grötlunch. Efter det klädde vi oss ordentligt och gav oss iväg för promenad och pulkaåkning i vinterkylan. Det var en fantastiskt fin dag med solsken och stora härliga snöflingor. Kvällen spenderades hemma hos min farbror med familj. Min ena syster fick agera tomte. När vi senare ätit julmat frågade Svante -Har du varit tomte? -Har du haft skägg? Haha, det genomskådade han ganska lätt. Hur som helst var det en mycket trevlig kväll, men inte helt otippat åt jag för mycket. Vi sov sedan över hos mamma och pappa och har sedan tillbringat hela juldagen där. Det är mysigt att vara där. Det är mysigt med jul, men mysigast av allt är nog att komma hem.

Dan före dan

Efter en helvetisk dag påstan börjar det äntligen vara klart med julbestyren. Julklapparna är inslagna, laxen gravad, kolan kokad och glöggen på värmning. Svante är taggad. I morgon ska vi ut och åka pulka om vädret tillåter. På kvällen går vi hem till min farbror och hans familj för att äta och ha julklappsutdelning. Det är något speciellt med julen.

Dan före dan före...

Hemma är det mer julstämning än någonsin förr. Vi har gjort julgodis, druckit glögg och slagit in julklappar. I bakgrunden har julbrasan sprakat på vår tjock-tv. Kanske kanske ger vi oss själva en ny tv i julklapp. Jag längtar efter tomten...

Klippstugan

Många gånger senaste tiden har vi pratat om det. Vi har till och med besökt en salong för att på bästa sätt kunna genomföra detta projekt. Första frisörbesöket. Idag när jag frågade accepterade han, annars hade det aldrig gått. Han är nämligen en mycket bestämd liten herre. Han var så duktig mitt lilla gryn. Satt helt stilla i nästan 20 minuter. Det blev kortare än vad jag först hade tänkt mig, men han blev så fin. Jättegulligt och jättekort. Han ser liksom ordentlig ut. Han var så stolt och nöjd efteråt. Deklarerade allvarsamt inför hela väntrummet att jag har klippt mig. Vi firade det hela med att köpa en stor chokladglass.

Årets gran

Visst ser den frodig och fin ut? Det man inte kan ana är att den nästan inte har några grenar på baksidan. Perfekt för oss som har lite utrymme. -Får jag den för halva priset då, höhö? Julgransförsäljaren var inte intresserad av någon sådan deal. Barrar gör den också, redan. Men mysigt är det och luktar gott.

Julbestyr

Idag har jag hälsat på en gammal kär vän som jag av konstig anledning inte träffat på hela hösten. Nu har hon flyttat till ny lägenhet och jag och S tog bilen och hälsade på. Som vanligt trevligt att träffas och jag hoppas verkligen inte att det går lika länge till nästa gång. Jag fick med mig ett recept på chokladkola därifrån som jag provat ikväll. Enligt receptet skulle det ta ca 20 min för kolan att koka klart. Jag fick plussa på en timme och jag hoppas att resultatet blir bra. Smaken var det då inte något fel på. När vi kom hem därifrån blev vi minst sagt överaskade. Min syster har fullständigt grundlurat oss alla gällande vilken dag de skulle komma hem inför julledigheten. Måndag eller tisdag var det besked vi tidigare fått. När vi så öppnar ytterdörren möts vi av Svantes vapendragare, finaste hunden. Jag blev fullkommligt tagen på sängen. Roligt roligt.

Ikväll ägnar sig E åt att frosta av frysen. Det brukar normalt sett ta 1 timme. Nu har det snart gått 2,5 timme och jag hör ett frenetiskt hackande från köket. Det har varit väldigt mycket is där senaste tiden och vi har inväntat minusgraderna för att kunna ställa ut allt på balkongen. Jag kan faktiskt inte minnas när det sist blev gjort. Imorgon väntar inköp av julgran och julklappar. Aventsfika står också på schemat. Bara trevligheter, med andra ord.

En vändning

Helt plötsligt kom så vintern med sin kalla torra luft, snö som knarrar under skorna, glada barn och röda kinder. Julen närmar sig med stormsteg och det ska bli underbart.

Fredagsmys

Äntligen helg! Glöggen är varm och soffan intagen. Nu börjar snart finalen av Idol, så kvällen är räddad. Det blev indiskt till middag ikväll igen.

I morse var vi på Svantes första luciafirande. Det var så fint och gulligt och jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. De hade ordnat det så att vi föräldrar var inbjudna på en sångsamling tillsammans med barnen där vi alla sjönt tillsammans. Därefter dukade de upp till grötfrukost. Mysigt mysigt. Julen närmar sig. Dessutom har vi haft uppehåll idag, förutom på eftermiddagen då ett lätt snötäcke la sig på våra gator. Äntligen.

Väder och vind

Ute regnar det som vanligt. Mörker och regn, det här är det värsta jag har varit med om i väderdysterhet. Det är inte bara jag som tjatar om vädret. Varenda människa jag träffar har en åsikt i frågan. Det här grådasket påverkar oss alla. Lite snö nu om jag får be tack!

Igår var vi på mysigt kalas hos fina A som har blivit hela fem år. Fikat var smarrelismarr och som vanligt åt jag för mycket. Det resulterade i att vi inte fick i oss någon middag när vi kom hem. Svante, som avslutade festen med att äta en gigantisk bulle med chokladfyllning, fick av naturliga själ inte heller i sig någon mat. När han sen skulle sova sa han -men mamma, jag har ju glömt att äta. Hmm... Bra kosthållning. Mycket bra.

Quorn Stroganoff

Äntligen finns åter igen mörka quornbitar i våra affärer. Detta firades genom att i helgen tillaga en gammal klassiker quorn stroganoff

1 gul lök
4-5 färska champinjoner
1 pkt mörka quornbitar
3 dl grädde (valfri fetthalt)
0,5 dl creme fraiche
chilisås
citron (eller lite torr sherry)
salt, peppar, grönsaksbuljong

Stek lök, champinjoner och grytbitar. Krydda rejält med salt och peppar. Tillsätt ca 2 dl vatten och 0,5-1 dl chilisås + ca 0,5 buljongtärning. Låt detta småputtra några minuter. Tillsätt grädde och runda av med lite creme fraich och en ganska stor skvätt pressad citron. Servera med ris och sallad. Bon apetit!

Den som söker finner

Jag har varit på jakt efter jodphurs ett par veckor nu. Ett par speciella som jag sett på en tjej på stan och som jag sedan dess letat efter. Idag fick jag tips av ett butiksbiträde på en skoaffär om var jag möjligtvis kunde hitta dessa. Nämligen i en affär som säljer hästsaker. Mycket riktigt, där fanns det jag sökte. Riktiga stallskor. Rejäl gummisula och helt i skinn. Blir säkert bara snyggare och skönare för varje säsong. För jag tror nämligen att det här är skor som jag kommer att använda många år framöver. Gammal hästtjej som jag faktiskt är.

Det här med vädret

Jag har skrivit det förut och jag måste ta upp det igen. Detta mörker och eviga regn som fallit över oss här i Västerbotten. Är det bara en känsla av att det har varit så eller har det varit ovanligt dystert? För skoj skull kollade jag upp detta och det visade sig att Umeå hade 9,6 timmar sol under hela november. 9,6 timmar. Det är inte mycket. Till och med väldigt lite.

Aktiv morgon

Börjar sent idag också för att jobba i 1,5 timmar. Sjukt egentligen att de frågar, än mer sjukt att jag ställer upp. Men vad gör man inte för att ligga bra till hos arbetsgivaren? Här hemma har vi hunnit med lite pepparkaksbak på morgonkvisten. Mysigt värre.

Ute skiner solen och det är några minusgrader. Eftersom det regnade hela dagen igår och sen blev kallare under natten är marken ute som en gigantisk skridskobana där de inte har hunnit sanda. Jag längtar så ofantligt mycket efter snön nu som kommer att lätta upp hela tillvaron.

Måndag

Började inte jobba förrän klockan ett idag. Dagar som dessa blir alltid lite aviga, eftersom jag har svårt att ta mig för saker när jag vet att jag måste iväg. Tycker också att det är svårt att veta när det är lämpligt att lämna S på förskolan. Idag blev det i alla fall klockan tio. Efter jobbet hann jag nätt och jämnt hem för att äta middag innan det var dags för nästa arbetsinsats. Där bakade vi ljuvlig morotskaka. Varje måndag försöker jag stå emot frestelsen, men det går bara inte. Ute regnar det mer än någonsin. Jag är sjukt less på mörkret och regnet. Den här hösten känner jag att det påverkar mig mer än det gjort förut om åren. Jag är trött.

Första advent

För första gången har jag väntat och längtat efter denna helg. Detta eviga norrlandsmörker som nu lättas upp med mysiga lampor och lite pynt. Det har varit en fin helg med fika och umgänge. Det är alltför länge mellan gångerna och det känns ledsamt ibland. Ledsamt över att orken tryter och vardagens bestyr upptar all min tid. Nu är nästa anhalt jul och förhoppningsvis hinner jag stanna upp lite mer ofta och bry mig om mig själv. Jag behöver det.

Nya tag

Det var länge sedan jag skrev. Det är mycket som hänt sedan sist. Mormor finns inte längre. Vi har begravt henne och jag känner stor sorg. Finaste finaste mormor. Jag saknar dig!

Vecka 40

Har haft en trötthetskänsla senaste tiden som fått till följd att jag mest ligger och slappar på kvällarna efter att lilleman gått och lagt sig. Det är med nöd och näppe att vi klarar av vardagssysslorna här hemma och jag förstår inte hur andra människor orkar mycket mer än så. Exempel på vad som står på tur är bla sortering och rensning av alla pappershögar, göra i ordning nya kombinerade arbets- och sovrummet, strukturera om i köksskåpen osv osv. Tunga grejer.

I alla fall har jag premiärsålt lite saker på Tradera. Det gick sådär. Har även fått sålt lite möbler som tagit onödigt mycket plats i källarförrådet. Svantes gamla vinterkläder har också fått nya ägare. Bort med det gamla och in med det nya.

Den största nyheten i mitt liv just nu är dock att jag ska få GLASÖGON. På heltid. Trodde ett tag att det var något allvarligt fel på mina ögon som har känts trötta och grusiga och nästan lite grumliga. Efter ett infall gjorde jag en synundersökning och det visade sig att jag, i alla fall på ena ögat, ser rätt så dåligt. Så pass dåligt att det är nödvändigt med glasögon. Är på god väg att hitta några passande, så förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan de sitter på näsan. För nu kan jag inte sluta tänka på hur dåligt jag faktiskt ser.

Redo för ännu en dag

Påklädd och klar. Ryggan är packad och hissknappen är tryckt på. Det är dags att gå till förskolan och ännu en gång slås jag av hur stor han har blivit. Mitt lilla troll.

Ännu en vecka

Det blir inte så mycket skrivet här på bloggen nuförtiden. Är ju lite av en periodare på denna front. Eller så är det för att jag verkligen inte har någonting att skriva om. Titeln till detta inlägg skulle kunna vara "sjukdom och lite elände" eftersom det är just sjukdomar av olika slag som hägrar i vårat hem. Först Svante förra veckan, sedan var jag hemma från jobb pga sjukdom. I onsdags insjuknade så mannen med hastigt uppkommen feber, värk i kroppen och allmänt hängig. Jaha, då var det dags för svininfluensan då, tänkte jag och gick till affären och bunkrade med diverse juicer och annat som kan vara bra att ha hemma om vi alla skulle bli sängliggande. För det var det ända jag kunde tänka i det läget. Det var med stor sannolikhet inte svinis, eftersom han redan på torsdagen var feberfri och kände sig mycket bättre. Däremot ringde de från förskolan och jag fick hämta hem Svante, fast av en annan anledning. Trots allt så har vi det ändå bra och jag vet att jag inte ska klaga över sådant som kan te sig fjuttigt i andras verklighet. Nu är det snart en ny vecka och nu tror jag bestämt att vinden har vänt.

Gammelmormor

Igår åkte vi till min mormor för att i förtid fira hennes 85-årsdag. Hon är lika söt och älskvärd som vanligt. Det bästa av allt är att hon är så nöjd med det liv hon levt och samtidigt så förnöjsam över det liv hon lever nu trots ålderdom och det elände det kan föra med sig. Svante hjälpte henne att öppna presenter och var för övrigt lika fantastisk som vanligt när vi besöker henne. Det är något visst med barn och gamla människor. Dagen avslutades med övernattning hos mamma som för tillfället var ensam hemma, vilket passade bra eftersom min man också tillfälligt är bortrest. Svante sov med henne och jag planerade att sova hela natten och gärna långt in på förmiddagen eftersom hon skulle kliva upp med trollet. Orolig nattsömn för egen del plus att jag 06.15 vaknade och inte kunde somna om. Dessutom valde Svante att ta sovmorgon till ca 9, vilket har hänt typ 2 gånger senaste året. Helvete!

Min förkylning är fruktansvärd och jag känner mig helt under isen idag. Rösten sviker och jag är helt täppt i näsan trots mängder med nässpray. Ifall läget inte har förändrats till i morgon bitti blir det sjukfrånvaro på jobbet.

En vecka till

Sängen och hyllan kom som sagt, även om jag in i det sista inte trodde att det skulle ske. På morgonen när trollet vaknade och vi hade vägarna förbi rummet såg han omedelbart att någonting därinne var förändrat. –Jaaaa, min nya häng! Han blev så glad, så glad. Flera gånger under förmiddagen gick han och provlåg sängen och såg så stolt och nöjd ut. I ett alldeles eget rum dessutom. Spjälsängen står fortfarande i vårt sovrum, men det är aldrig tal om att han vill använda den, inte heller sova med oss. – Nej mamma, jag hova min häng. Han blev plötsligt så stor min lilla bebis. Kommer tassande med fuktiga små fötter över parkettgolvet på morgonkvisten och lägger sig och myser med oss. I morse satte han till och med igång TV:n själv och tog plats i soffan framför nyhetsmorgon. Alla familjemedlemmar har helt klart fått lite mer privatliv sen Ikea knackade på dörren.

Första sjukveckan sedan förskolestart för ca tre veckor sedan. Tydligen många barn borta och såklart slapp inte vi undan den eländiga förkylningen. E har varit hemma sedan i måndags, men idag fick Svante gå till förskolan gå några timmar på förmiddagen för att mjukstarta. Jag har jobbat hela veckan och det har inte undgått mig att det är fredag imorgon. Känner mig rätt mör med ond hals och trötta ögon, men det har trots det varit en bra vecka på många sätt och vis. Vi får se vad helgen har att erbjuda.

Levererat och klart

Halv nio ringde det på dörren och två ynglingar överlämnade paketen från Ikea. Äntligen. Nu är det riggat, men långt ifrån klart. Vi har fått tänka om, men det blir nog bra i slutändan.

Kanske, kanske inte

Nu har vi väntat i ca en månad på att möblerna från Ikea ska komma. Först var det sagt en vecka, men varje vecka har ett nytt leveransdatum angivits. Till min förvåning ringde en kvinna tidigare i veckan och frågat om vi möjligtvis skulle vara hemma på fredag kväll mellan 17-21. Mmm, visst såklart är vi det, svarade jag. Nu är det fredag kväll och här sitter vi och väntar som fån. Min magkänsla säger mig att det inte kommer att ringa någon från transportföretaget. Det har säkert blivit något fel. Det kanske inte riktigt är meningen att vi ska få den där sängen. Det kanske inte är dags för eget rum än helt enkelt.

Sällsynt lunchning

Idag hade jag lunchdate med min kille på stan. Det var en märklig upplevelse att sitta där tillsammans i den varma brittsommarvärmen och äta rullpizza medan några andra ansvarade för och tog hand om vår son. Mycket märkligt.

Kontorsliv

Just nu gästspelar jag som kontorsråtta på mitt gamla jobb. Det är ett härligt avbrott i min annars rätt så kaotiska skolvardag med allt vad det innebär. Jag tycker om att sitta på ett kontor och vända papper och prata i telefon med vuxna människor. Jag gillar helt enkelt mitt gamla jobb.

Sista inskolningsdagen

Idag var sista dagen på inskolningen. Allt har gått bra och Svante verkar nöjd och glad. Nu är det på riktigt. Skarpt läge så att säga. E börjar jobba i morgon och vi ställs inför en helt ny situation. Vi båda är väldigt angelägna om att lilleman ska få så korta dagar som det bara är möjligt, men hur det ska gå till i verkligheten vet vi inte riktigt än. Jag får ont i magen och känner oro varje gång jag tänker på det. Jävla arbetssituation som får mig att må så pissigt.
Jävla skit!

Skogsmulle

Idag tog vi cyklarna till ett skogsparti i närheten och tog en promenad bland lingon- och blåbärsris. Det är så härligt att vara ute och lufta sig i skogen som luktar på ett visst sätt när det har regnat. Svante tyckte också att det var härligt så det här ska vi göra snart igen.

After work

Idag har jag, för första gången på evigheter, blivit medbjuden på after work. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för mig som inte har något stadigvarande arbete var det lite av en bekräftelse. Trevligt var det också.

Sovpremiär

I morse var det min tur att följa grynet till förskolan. Som tidigare dagar bokstavligen studsar han in och börjar leka med en gång. Det är så roligt att se honom i den miljön tillsammans med de andra barnen. Jag stannade ungefär 15 minuter innan det var dags att säga hejdå. Idag var det sovpremiär, vilket också gick jättebra. Jag känner mig fortfarande vemodig inför situationen, även om jag såklart också känner glädje för hans skull, min lilla dagisunge.

Vardagsfunderingar

Nu har inskolningen pågått i en vecka och än så länge går det bra. Han verkar tycka att det är superkul att tillbringa tid på förskolan, vilket ju såklart underlättar. Hittills har han varit en timme per dag, men idag är det tänkt att han ska stanna lite längre och vara med och äta. För första gången ska vi lämna honom ensam hos människor han nyligen träffat, även om E kommer att finnas i byggnaden och finnas nära tillhands om det behövs. Det kryper närmare och närmare nu, den nya verkligheten. Igår kväll märkte vi kläder och idag skickade jag med en påse med extrakläder som ska ligga i hans skåp. Det som gör det hela så mycket lättare är Svantes iver över att vara där och personalens professionella bemötande.

Jobbar ganska mycket nu, även om det bara är ett kortare vikariat. Med tanke på den kommande tiden med lämning och hämtning känns min jobbsituation ohållbar om Svante ska få drägliga dagar. Även om E har flexibla arbetstider kan inte han ta allt ansvar för detta. Jag måste helt enkelt få ett jobb snart. Frågan är bara hur det ska gå till. Som min handläggare på AF sa: - Ja, det ser ju inte alltför ljust ut för din del på lärarfronten. Det är inte bara oregelbundenheten och ovissheten som ställer till det. Att arbeta som vikarie inom skolans värld idag är inte alltid en enkel match. Det är tråkigt att inte ha "riktiga" arbetskamrater, inte ha uppsatta mål att jobba mot, inte vara del i en helhet. Dessutom är det ju sällan jag går in i klass och undervisar, utan det blir mest på fritids och som resurs. Jag har nog tidigare inte trott att jag skulle hamna i den här situationen. Men nu är jag här och jag antar att jag måste sluta klaga och försöka se lite mer positivt på det hela. Tjoho!

Första dagen

Han var så gullig i morse när det var dags att tillsammans med sin pappa ge sig av mot förskolan. Peppad och glad, helt ovetande om allt det nya. Det var med tårar i ögonen som jag vinkade av ute på gården och med fjärilar i magen som jag senare ringde för att höra hur det gått. De hade varit där en timme och det hade gått jättebra. Han hade varit lite skeptisk till att gå in eftersom han hellre ville vara ute på gården och cykla, men med lite lockande så accepterade han inviten från en av fröknarna. Väl där inne hade han lekt och följt med de andra inskolningsbarnen och de nya fröknarna för frukt- och musikstund. Han hade bett om mera frukt. När det så var dags att gå hem ville han först inte det, vilket inte alls var oväntat. När jag kom hem på eftermiddagen var han jätteivrig att få berätta att han hade kört med många bilar och lekt med djuren och sa sen gå dit igen, gärna. Det blir bra det här.

Inskolning

I kväll var vi på informationsmöte inför inskolningen. Känslan i magen är positiv. Jag känner bra energier från personalen. Det blir bra det här. Fast fan vad jobbigt det är ändå. Lilla trollungen min som ska leva sitt egna liv på dagarna. Utan mammis och pappis. Inskolningen börjar i morgon.

Vemodigt värre

Det börjar dra ihop sig mot terminsstart. Jag ska fortsätta vikariera som lärare, mannen återgå till sitt och Svante ska börja förskolan. Det är nya tider nu igen. Jag har en klump i magen. En klump av vemod. Det är över nu. Det är andra som ska ta hand om vårt barn på dagarna. Jag vet innerst inne att det kommer att bli bra, men just nu känns det tungt. Ungefär som när jag skulle avsluta föräldraledigheten. Men det blev ju bra det också. Det gäller bara att härda ut ett par veckor.

Havet vs sjön

Idag har vi besökt två olika badstränder. På förmiddagen var vi vid havet, men vinden gjorde att det kändes kyligt så vi bestämde oss för att i stället åka till sjön där vi brukar vara. Det är en liten badstrand, med många barnfamiljer. Det är med andra ord inte en så kallad "uppvisningsstrand" utan det är i stället en hel del dallriga magar som skumpar förbi vilket känns väldigt befriande för egen del. Min mamma som gillar att följa med till detta ställe brukar alltid kommentera att så här ska en äkta badstrand vara. Så här var det på den tiden när ni var små och vi alltid var iväg och badade. Jag tror att jag förstår vad hon menar. Det känns okomplicerat på något sätt. Jag gillar det.

Ikeaekvation

Efter många om och men har vi bestämt oss för att beställa möbler till barnrummet på nätet i stället för att sitta och köra bil 6 timmar. Idag när jag satt och kollade på deras hemsida inser jag att det inte går att beställa en madrass till sängen vi bestämt oss för. Varför i helvete går det inte att beställa en madrass? Dessutom är det en specialmadrass som krävs till just denna säng. Telefonisten kunde inte heller svara på den frågan och sa helt nonchalant "ni får nog åka till ett av våra varuhus för att köpa madrassen". Aha, ja ja då vet jag. Fast jag fattar ingenting.

Barnrum

Nu har vi på allvar börjat planera för ett barnrum här hemma. För tillfället är det ett kombinerat lek-och arbetsrum, men inom en inte alltför avlägsen framtid ska skrivbordet flyttas in i sovrummet i stället och plats göras för Svantes nya säng bland annat. Nu gäller det bara att göra ett mysigt rum till trollet och det känns som en riktig utmaning. Jag lär återkomma i ämnet.

Rensning

Enligt några olika vädersiter skulle det idag vara över 20 grader varmt och sol. Vi hade planerat in att åka till havet och bada. Pannkakorna var stekta och väskan packad. Vi vaknar upp till en grå himmel och regnstänk mot asfalten utanför. I stället sorterar vi här hemma. Gamla sänglinnen som aldrig används, bäbisfiltar och Svantes urvuxna kläder till att börja med. Det stora projektet är förrådet i källaren. Det är så mycket skit där nere att vi inte vet var vi ska börja, men det måste göras och vi har tagit sats alldeles för länge. Nu måste det bli av. Frågan är bara hur lång tid det tar innan orken tryter. För det finns viss risk för att den gör det.

Min gamla farmor

Idag har jag varit och firat min gulliga farmor som fyller 97 år. Otroligt att man kan bli så gammal som hon faktiskt är. Nästan 100 år! Svante var givetvis med och det var fint att se dom två tillsammans busa med en pappersservett. Medvetna om varandra på ett sätt, fast ändå så omedvetna. Ett fint minne att bevara.

Semesterbilder

Semestern har varit underbar. Vi har kört över 200 mil och Svante har varit otroligt tålmodig och en fantastisk medresenär. Jag har vemod i kroppen när jag tänker på att hösten snart är här med alla måsten och vardagsbestyr. Jag längtar redan bort.

Tillsammans med sin absoluta favorit.

På en rastplats tidigt en gråmulen morgon.

Svante älskar trädgårdsarbete.

Hjälper farfar att lägga in ved i öppna spisen.

Landet.

Vilopause.

Vid kogrinden.

Svantes målbild under den långa

bilfärden ner - att få köra farfars båt.

Semestertripp

Nu är det snart dags för oss att bege oss söderut igen. Som vanligt är det mycket att stå i inför avresan. Jag tänker främst på packningen. Måste ändå säga att det blir lite bättre för varje gång. Har nästan packat alla Svantes saker trots att det är mer än 1 dygn kvar och vi är inte paret som är kända för att vara ute i god tid. En annan stor skillnad denna gång är att vi tar bilen, vilket får som följd att jag kan slänga med det mesta. Det ser förmodligen ut som att vi ska på bilsemester i Europa i minst 1 månad med tanke på att vår lilla blå kommer att vara fullständigt sprängfylld. Dessutom måste mannen sitta en aning lutad åt sidan när han sitter i baksätet för att inte slå huvudet i taket. Det går nämligen inte att sitta på passagerarplatsen när bilbarnstolen är monterad där bak. Det blir för trångt. Eventuellt kommer vi att köpa något större framöver.

Glömde skriva att vi ska åka 90 mil. Enkel väg.

Middagsbesök

Ikväll har vi haft härliga kompisar på besök. För första gången bjöd vi på paradrätten
och den blev faktiskt helt okej. Ungarna lekte och åt jordgubbar i mängder, låg skavfötters i soffan och tittade på film, medan vi vuxna drack vin i köket och konstaterade att våra barn är ganska stora nu. Mycket trevligt.

Lyxfällan

En riktig surprise inför semestern är ju att vi har lämnat in bilen för lagning och det kommer att kosta oss 7000 kronor. Vilken drömstart för semesterkassan. Jag tycker inte särskilt mycket om bilen längre. Med tanke på hur enkelt det verkar vara med avbetalning kanske vi ska ta oss en tur till bilaffären, höhö...

Gråheten

Jag kan faktiskt inte minnas när det regnade så mycket som det har gjort idag. Hela dagen har det fullkommligt öst ner och temperaturen har legat kring 10 grader. Nice! Trots det har vi haft en mysig dag. Dessutom har den nya vagnen helt oväntat kommit. Jag beställde den i söndags kväll, så det kallar jag snabb leverans. Förutom att den verkar bra verkar Svante gilla den. Alla glada och nöjda.

Havet

Igår åkte vi till havet, trots blåsigt och rätt så kallt väder. Det var underbart fint och Svante njöt av att vada i det kyliga vattnet. Till det här stället ska vi åka igen!

Nu shoppas det minsann

Det är inte bara en ny dator som har inhandlats i helgen, utan dessutom en ny barnvagn. Efter många om och men har vi slutligen bestämt oss för en Kronan sulky då den erbjuder fullt liggläge och är enligt mig en rätt så snygg vagn (förutom andra bra egenskaper också förstås). För den som tror att jag har vunnit på lotto, kan jag meddela att det finns något som kallas avbetalning. Thank you God, för att du låter oss vanliga dödliga köpa nya härliga prylar och leva lite lyxliv.

Min egna dator

Jag skriver detta inlägg med min split nya dator. Min första alldeles egna dator, en bärbar sådan. Vi har bara haft en stationär variant och jag har länge längtat efter att kunna sitta i soffan och surfa runt. Det kan jag nu. Jag är glad som ett barn och kan inte förstå att jag väntat så länge. Jaja, nu är det gjort!

Lilla njutaren

Nyklippt

Äntligen har jag fått sätta den trubbiga nagelsaxen i Svantes alltför långa lugg. Han har vägrat i sten och för den som inte har försökt kan jag meddela att det är en omöjlighet att utföra utan medgivande. Jag hade ca 30 sekunder på mig denna gång. Nu är det bara resten kvar...

Arbetssituationen

Inget arbete på hela veckan, vilket suger även om det har varit underbart väder. Vill också ha riktig semester och inte känna ångest för att jag inte jobbar. Jag hatar att inte ha något jobb. Jag är en bra bit över 30, har en bra utbildning och en familj att försörja. Det går inte vidare bra om jag ska vara ärlig. Just nu är prognosen för att få ett jobb inte direkt lysande. Visst har jag arbetat en del under våren, det har jag. Saknar dock så förbannat mycket att inte känna tryggheten i att veta vad jag ska göra på måndag, ha en fast inkomst och vara en del i ett sammanhang. Jag kan känna avund mot personer som har ett jobb. Nästan alla jag känner är mer eller mindre missnöjda med sin arbetssituation, vilket jag kan ha förståelse för. Men de har i alla fall ett jobb. Vet att det kommer att bli bättre och att jag med stor sannorlikhet kommer att få ett så småningom, men just nu känns det bara bittert.

Förskolan

Idag har vi besökt förskolan där vårt älskade lilla gryn ska börja i augusti. Svante var jättepositiv och ville inte gå därifrån. Vi ska gå dit i sommar och spendera lite tid på gården, så han känner sig bekant med miljön när det är dags att börja. Jag och E har också med oss en positiv känsla därifrån. Det blir bra det där. Fast nog känns det lite gruvsamt. Snart är den här eran också över och en helt ny typ av vardagsverklighet tar över.

Kalas

Så här trött blev gullungen efter några timmars kalasande. Härliga kompisar, fika i massor och finfina presenter gjorde denna dag underbar. Tack!

Midsommar

Än så länge har helgen varit till belåtenhet. Vår helg började redan i torsdags med firande av Svante. Firandet fortsatte igår på dagen med picknick i gräset med busiga ungar som sprang kors och tvärs för att sedan avslutas hos härliga vänner på kvällen. Där bjöds det på god mat, härliga kompisar och trevliga samtalsämnen. Svante som äntligen är tillbaka efter några dagars frånvaro njöt i fulla drag tillsammans med sina små kamrater ute på den frodiga gräsmattan. En fin dag med andra ord. En dag att hålla i minnet.

Grattis Svante

Idag har vi firat vår älskade son som idag fyller två år. Det har varit en fin dag trots lite feber och trötta ögon. Vi har firat med en liten cykeltur, presenter och mina föräldrar på besök. Jag frågade honom om han vet hur många år han fyller och då tittade han på mig och svarade "ganska stor". Ja, han är ganska stor nu och det var med viss nostalgi i hjärtat som jag tänkte tillbaka på när han var nyfödd och livet för alltid tog en vändning.

Jag är så stolt över dig mitt lilla gryn och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag hoppas att vi kan fira dig ordentligt med goda vänner på fika i helgen.

Bompbollit är i stan

Igår var Svante för första gången i sitt liv på bompbolli och åkte kackakaj som han så sött uttryckte det. Ett tivoli är i stan och kompisen T hade tidigare frågat om S ville följa med och åka karusell. På kvällskvisten tog vi bilen och mötte upp. Väl där fick pojkarna åka en mini-bergodalbana utformad för de allra minsta. Ojoj, vad spännande det var. För sakens skull köpte vi också en lott och de fick varsitt rött velourhjärta där det med vita snirkliga bokstäver står I love you. Vilken kväll.

Lördagsnöje?

Fattar inte att jag bryr mig, fast uppenbarligen bryr jag mig jävligt mycket över att Sverige förlorar mot Danmark i en VM-kvalmatch. Skit!!!

Jobbandet

Fy vad less jag är på att jobba som lärarvikarie. Det är verkligen påtagligt att terminen lider mot sitt slut, för det är nästan inget jobb för min del. Det är som att varenda en biter ihop lite hårdare och pallrar sig iväg till jobbet trots att det kan finnas en viss sjukdomskänsla. Det känns heller inte vidare bra när det är tänkt att E ska vara föräldraledig på heltid, när det ibland är han som cyklar iväg till sitt jobb på morgonen. Hursom helst är min totala känsla att detta inte är något jag kommer att ägna mig åt fortsättningsvis. Problemet är hur jag ska ta mig ur det här och få ett riktigt jobb. För dom växer nämligen inte på träd.

Tackar

Tack till mina tillfälliga arbetsgivare inom kommunen som inte har skickat in mina timrapporter med följd att det inte blir någon lön utbetalt till mig denna månad. Stort tack också till försäkringskassan som inte lyckats betala ut någon tillfällig förädrapeng. Tack för att min inkomst denna månad således blir 598,25 kr. Tur i alla fall att min man har föräldrapeng. Ojdå, det var visst dags för oss båda att betala in till CSN också. Det går bra för oss.

Fotoredigering

Äntligen har jag ett fotoredigeringsprogram som gör att jag ganska lätt kan fixa till mina bilder.

Pratkvarnen

Svante är inte en typisk norrlänning med tanke på att munnen hans går i ett. Det är med andra ord sällan tyst här hemma hos oss. Han har haft ganska stort ordförråd, men bara sagt ett ord i taget. Det var kring påsk som han började säga tvåordsmeningar och sedan dess går det av bara farten. Oftast säger han två ord, men även tre- och fyraordsmeningar hörs då och då. Jag trodde inte att det skulle gå med en sådan rasande fart när det väl satte igång, men det gör det. Nya ord och sammansättningar kommer flera gånger per dag. Det är underbart att lyssna på honom och det syns på honom att han är supernöjd över att kunna göra sig förstådd. Det bästa av allt - det blir bara roligare och roligare.

Filmsnutt

I kväll har jag dessutom fört över bilder och filmsnuttar från mobilen. Det här spelade jag in i helgen när Svante provade att blåsa såpbubblor för första gången. Ganska suddigt, men kul att se att det fungerar i alla fall.

Bilderna

Jag vill ändå tro att jag har viss grundläggande datavana, men ikväll har det återigen visat sig att jag inte har någon koll alls. Det är det här med fotohanteringen som skapar totalt kaos i min hjärna och jag blir grinig och på dåligt humör och ropar efter sambons hjälp i parti och minut. Vilka bilder är inlagda? Vart ligger dom? Hur ska vi få någon ordning? Varför har vi ett nytt fotoredigeringsprogram? Vi har verkligen ingen ordning alls på alla tusentals foton. Vet inte var jag ska börja i denna massiva röra. Den här typen av kaos gör mig jävligt svettig.

Det här med läsning

Det var flera år sedan jag la en påbörjad bok ifrån mig. I alla fall så har jag bestämt mig för att göra det nu. Känner inget sug alls efter att få gå och lägga mig och mysa med en bok. Låt den rätte komma in är helt enkelt inte min typ av bok. Inte just nu i varje fall.

Resultatet

Den här gången kostade det mig bara 100 kr att bättra på hårfärgen. Det blev faktiskt helt okej. Inte grönt som förra gången och inte alltför gult som förrförra gången. Helt okej, med andra ord.

Väntan

Förra gången jag skulle färga håret hemmavid gick det ju inte särskilt bra. Jag bestämde mig då för att låta någon annan (frisör) sköta detta framöver, så som det varit under flera års tid. Nu sitter jag här igen, väntandes, med färg i håret. Inser att det åter igen kan bli hur fel som helst. Risken är förmodligen ännu större den här gången, eftersom jag har så många olika färger i topparna redan. Ja ja, det är bara att vänta och se. Jag återkommer!

Kopprapport

Det har vänt nu för Svantes del. Alla koppor är numera bara kvar som röda prickar i stället för encentimeters bölder. Han har tack och lov inte varit alltför besvärad av klåda, men vi upplever att han har varit lite ynklig. Kopporna har varit hemma hos oss i tre veckor nu och vi kommer inte att sakna dom.

Rond 2

Det har kommit några små prickar nu. 1-2 är vätskefyllda, så det kan inte vara annat än vattkoppor. Det har gått ganska precis två veckor nu sedan E fick det. Det kan inte vara helt vanligt att bli smittad av sin pappa. Kanske till och med ovanligt.

Utflykt

Nu är mannen äntligen på benen igen. Fy vad utdraget det har varit. Han har inte varit ute på 1,5 vecka, så det var med glädje som han gick ut med Svante till sandlådan vid 9 i morse. Själv har jag och min mamma varit och hälsat på hos mormor. Senast jag träffade henne var i påsk och då var hon så trött, så trött. Idag hade hon en mycket bättre dag och vi drack kaffe och pratade och hade trevligt. Mormor är söt som socker och jag blir alltid varm i hjärtat när jag tänker på henne. Jag har bara härliga minnen från henne och morfar. Vi hann också med lite shopping. Nya skor till Svante bland annat.

Något jag däremot inte är särskilt nöjd med idag är matintaget. Vegburgare till lunch och falafel med pommes till middag. Hmm, tror att jag ska runda av med lite glass.

Vårtecken

Man kan ana att sandlådan är på väg att smälta fram. Snart kanske vi kan lägga bort vinteroverallen också. Norrland är nice!

I väntans tider

Ja, alltså på att den yngre skall få dom här förbannade kopporna. Det är inget jag ser fram emot, men förhoppningsvis är E så pass pigg då att han får ta det. Det borde vara igång inom en vecka.

Men moget då!

När kommer jag att känna mig vuxen och ha ordning och reda på alla saker som finns i detta hem? Vart fan ska jag lägga påskpyntet nu då? Kommer aldrig att hitta det nästa år, i vilken låda jag än väljer att lägga dom här små äggen. Åh, vad jag känner mig omogen i den här typen av frågor. ÅH!!!

Förskola

Svante har fått förskoleplats. På vårt förstahandsval inom den kommunala förskolan. Vi har ett annat önskemål också, men i och med att vi inte har fått svar därifrån än så har vi tackat ja till erbjudandet. Det ligger bara ett stenkast härifrån och har gott renome. I mitten av augusti börjar inskolningen. Svante kommer då att vara 24 månader och jag tror att han kommer att tycka att det är toppen. Det blir ett nytt stort steg för hela familjen och vardagsverkligheten börjar göra sig påmind på allvar. Känslan är att det blir bra.

Sjukdomsrapport

Det verkar inget vidare roligt att få barnsjukdom i vuxen ålder. E mår inte alls bra. Jag tycker synd om honom. Han har konstant feber, är prickig precis överallt och känner sig allmänt olustig och ofräsch. Vi hoppas i alla fall att sjukdomen nått sin kulmen nu och att det börjar vända.

Det är också lite jobbigt att gå och vänta på att Svante ska bli sjuk. För det lär han bli. Frågan är bara när. Hoppas nu bara att det fina vädret håller i sig så att vi kan vara ute på dagarna, för att åka till öppna förskolan är inte aktuellt i och med att han kan vara smittbärare.

Vattkopporna är här

Mannen har fått vattkoppor. Konstaterat av läkare. Vi som har gått och väntat på att Svante ska smittas, blev ju något förvånade när hög feber och röda prickar uppenbarats på den äldre av herrarna. Nu är det väl bara en tidsfråga innan den yngre får samma symptom. Så för första gången i mitt liv står det VAB i min kalender. Har vi riktigt otur kan det här bli en utdragen historia. Det är bara att vänta och se.

Påskigt

Det blev inga fjädrar i år. Små ägg har i stället fått pryda riset. Härligt med all ledighet och härligt med nästan alla familjemedlemmar samlade.

Våffeldagen

Jag har sett fram emot idag ett par dagar nu. Dagen då det är dags att damma av våffeljärnet och vispa grädden fluffig. Jag är barnsligt förtjust i nygräddade våfflor med mycket grädde och god sylt (gärna hjortron). Trollungen var dock inte lika imponerad; -Nej, nej! Blä. Bort.
Dagen till ära fick han en klick sylt till de smöriga frasvåfflorna, men inte heller det föll honom på läppen. Sojakorv och potatis däremot, det var välkommet.
-Så, sa han när det ställdes fram. Det såg ut som att han tänkte att det var bra att han äntligen fick lite rejäl mat på bordet.

Trevligt återseende

Förra veckan träffade vi Camilla och Ida som var på snabbvisit här i stan. Senast jag såg Ida var när Svante bara var några veckor gammal, så hon kan inte ha varit mer än ett halvår. Det var så kul att återses och de hade gärna fått stanna längre. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång vi får träffa fina tjejerna.

Mösskille

Mormor

Idag åkte min älskade mormor ambulans till sjukhuset. Det visade sig vara inte alltför allvarligt och hon fick åka hem senare under dagen. Innan jag fick det positiva beskedet var hela mitt inre i uppror. Vill inte, vill inte, vill inte. Finaste mormor som är den snällaste personen jag vet på denna jord. Plötsligt slog det mig hur mycket jag längtar efter henne, hur mycket jag inte vet om hennes liv som varit och hur enormt mycket jag kommer att sakna henne den dag hon inte längre finns. Det enda som finns att göra är att försöka ta tillvara den tid som finns kvar, för hon är gammal nu och det är inte säkert hon finns hos oss så länge till.

Avklippt

Så har jag då äntligen varit och klippt mig. Senast jag gjorde det var i juni förra året inför min systers bröllop. Det enda jag var säker på inför dagens besök var att jag inte skulle klippa luggen som äntligen blivit så pass lång att jag kunnat sätta den bakom örat. Ja, inte helt oväntat gick jag därifrån med en gigantisk lugg. Känner mig ändå rätt nöjd trots att det inte blev som jag tänkt.

Veckan som gått

Sedan sist har jag:

• jobbat varje dag
• tackat nej till några jobb
• spenderat alldeles för lite tid med Svante
• tränat en gång
• varit förkyld
• färgat håret fyra gånger
• varit full på lokal
• frysit i den ohyggliga kylan
• lagt mig försent på kvällarna
• haft kompisar på middag
• legat i soffan en hel del
• ätit chokladbollar
• fått blommor av min söta sambo
• gett min pappa förtroendet att vara barnvakt i flera timmar

Lördag

Termometern visar på -15 grader, men det känns, enligt en vädersite, som -23 för det blåser också. Shit, vad kallt det är. Dessutom har det snöat flera decimeter senaste dagarna. Det är trots kylan fint ute, med kritvit pudersnö som knarrar ordentligt under skorna. Vi tog bilen till simhallen i förmiddags, sen åkte vi raka spåret hem och bestämde oss för att inte gå ut mer idag. Det kändes som det ända rätta. Härligt att bara vara hemma tillsammans och mysa. Särskilt härligt för mig som har jobbat varenda dag den här veckan och bara träffat Svante några få timmar per dag. Det har värkt i mig av längtan när jag har varit på väg hem. Längtan har varit stor under dagarna också. Den blir än större när jag jobbar på förskola och tar hand om andras små gryn. Då vill jag inget hellre än att åka hem och ta hand om mitt eget. Fast det är grymt kul att jobba också och få komma hem till den mest underbara, som nuförtiden också blir glad när jag kommer hem.

Telefonsamtal

Idag har jag ringt ett telefonsamtal som jag har tänkt att jag skulle ha gjort för länge länge sedan. Av en mängd anledningar har det bara inte blivit av, vilket är konstigt för jag har tänkt så enormt mycket på henne och hennes familj och detta uteblivna samtal. Jag är oerhört glad att jag gjorde det idag. Det var skönt att höra denna persons röst och prata en stund och jag kände mig lättare till mods än vad jag innan trott att jag skulle göra.

Kalas

Idag har vi varit på barnkalas. Jättetrevligt med gott fika, mysiga människor och fiskdamm. Svante var hur nöjd som helst, åt två bullar, dansade och lekte med sina kompisar. Vi blev kvar lite extra länge och när det efter ca fyra timmar så var dags att packa ihop och tacka för oss sa han bestämt: NEJ! Han var inte ett dugg sugen på att åka hem. Väl hemma visade både hans ögon och kroppsspråk att han var helt slutkörd. Snacka om att ge järnet när man är på fest...

Arla

Svante vaknar så orimligt tidigt på morgonen nuförtiden. Varken jag eller sambon är några morgonmänniskor, så det är för oss en kamp varje dag att vakna till liv. Senaste två veckorna har grynet hoppandes i spjälsängen ropat på oss redan klockan sex, ibland ännu tidigare, och velat komma över till oss och dricka välling. När vällingen är avslutat (efter ca 45 sekunder) är det dags att stiga upp. I morse var det min morgon och jag behövde faktiskt inte kliva upp förrän strax innan sju. Den timmen gjorde att det kändes som att jag fått sovmorgon. Snacka om andra referensramar än för två år sedan.

Välkommen februari

Det känns som att det var evigheter sen jag såg solen, men idag tittar den äntligen fram. Det är en strålande dag och termometern visar på -7 grader (den i solen +20 grader). Svante har varit ute på en tur med pulkan på förmiddagen och var härligt rödrosig om kinderna efteråt. Dessutom är det märkbart ljusare på morgnarna nu. Vi går verkligen mot ljusare tider. Det märks att det är februari.

Nytt projekt

Sen jag var 14 år har jag i princip konstant haft en snus under läppen. Dagen efter jag fick veta att jag var gravid slutade jag helt tvärt. Använde då nikotinfritt snus som substitut, men illamåendet fick mig att ganska snabbt sluta med det också. Sen har jag periodvis använt detta Onico för att avstå från den äkta varan. Sedan ungefär ett år tillbaka har jag varit helt beroende och lagt ut hur mycket pengar som helst på - ja vadå? Lite kryddor under läppen och en till synes riktig snusdosa i fickan. En sådan dosa med låtsassnus kostar över 30 spänn! Det är ju helt sinnessjukt. Mitt försvar har varit att jag hellre lägger ut pengar på det än att börja snusa på riktigt igen. Men nu är det slut med det. Tror och hoppas jag. I alla fall sen i måndags. Det går riktigt bra än så länge.

Nya färdigheter

Svante har tränat och tränat och tränat. Skorna har han tagit på sig själv ett längre tag, nu dessutom vantarna. En mycket stolt kille som spatserade varv på varv i lägenheten och visade upp sig.

Inget särskilt

Första "lediga" dagen denna vecka. E åkte iväg och jobbade och jag har haft kvalitetstid med virvelvinden. Vi har faktiskt inte gjort något särskilt idag, bara en kort tur med pulkan till affären för att inhandla lite ingredienser för ett ev kommande bak. I morse trodde jag nämligen att det skulle ske idag, det stora bullbaket. Men icke. Det hanns inte med trots att vi som sagt inte gjort något speciellt. Fast det är härligt att göra ingenting också. Bara vara med varandra. Sniffas lite i håret, läsa böcker, busa i sängen, dansa och skratta. Dagar som dessa är underbara och jag vill för alltid komma ihåg känslan av att bara få vara tillsammans. Tillsammans med sin lilla älskling.

Nu är det nog!

Kvällens dilemma bestod i huruvida jag skulle äta ostmackor eller inte för att stilla mitt matbegär. Efter det att vågen visat på toppnotering kändes det inte längre som ett svårt beslut. Nu får det vara nog! Det är dags att börja nyttja träningskortet. Med tanke på att det använts ca 5 gånger sedan i somras kan jag konstatera att varje träningstillfälle har kostat mig ca 300 kronor. Jag känner mig faktiskt rätt usel. Mår inget vidare över detta tillstånd. Trivs helt enkelt inte med mig själv. Äter som en skogshuggare och rör mig minimalt. Det är inte hälsosamt på något sätt. Kanske t om lite farligt. Nu jäklar!

I alla fall så är det svårt att tänka sig att lilla T fyller 2 år idag. Grattis lilla trollunge. I helgen är vi bjudna på kalas och vi längtar redan. Särskilt eftersom vi missade förra födelsedagen pga sjukdom.

Boklängtan

Jag har längtat länge nu. I förrgår var det så dags. Jag pratar om Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is. Redan efter några få sidor känner jag att jag är fast. Hon skriver så otroligt bra och jag blir lika hänförd varje gång jag läser hennes böcker. I love Majgull!

Rent hus

Hushållsarbete är något som för närvarande roar den lilla mannen i vår familj. Så till den milda grad, skulle jag faktiskt vilja påstå. Han låtsasdammsuger (är lite rädd när den är påslagen), sopar, moppar, hjälper till att ta ur diskmaskinen, diskar och lagar mat. Dessutom är han otroligt "hjälpsam" i tvättstugan. Om det är tjafs om något går det alltid att locka med att vi ska dammsuga lite i stället. Då glömmer han allt vad bråk heter och går glatt fram till städskåpet och säger "ejje" vilket är hans egna ord för just dammsugaren. Han gör ju försås 1000 andra saker också på en dag , men det är rätt gulligt att se honom så engagerad. Han vill helt enkelt göra sådant som vi gör. Tänk om man själv hade samma energi för dessa göromål.

Söndag kväll

Åh, äntligen verkar det fungera här på min sida. Så himla konstigt, men tack vare min någorlunda datakunniga man så är det lite ordning och reda igen. I helgen har vi gjort ytterst lite inser jag nu när jag försöker summera. Idag har jag inte ens varit utanför dörren. Jo, förresten men inte utanför ytterdörren. Vi har varit barnvakt en stund åt grannens två ungar och även om de bor i andra trappuppgången så kan man faktiskt gå genom källaren dit. Svante körde Bobby Car. Hur lycklig som helst.

Igår fikade jag med två av mina käraste (plus ena kompisens sambo). Det var så mysigt att gå på café och tänka på annat än barn. Det var fullt när vi kom och vi fick vänta på bord en stund, men det var det värt. Kallt och blåsigt utanför dörren med en kopp kaffe och tänt ljus på bordet. Vi gör det alltför sällan. Tyvärr.

Ny "arbetsvecka" i morgon. Vad jag vet än så länge har jag jobb både måndag och tisdag. Hoppas verkligen att det blir mer än så. Det har varit en trög månad det här. Fan, nu får folk bli lite sjuka igen så jag får något att göra. Märligt att måsta sko sig på andras olycka, eller hur jag nu ska uttrycka det. Men det är ju så det är.

Ändrade planer

Mannen kände sig dålig natten mot torsdag. Feber och lite ont i magen. Lite illamående under resan ner till Linköping. Idag- världens magsjuka. Ligger dubbelvikt på övervåningen, stackars fina. Vi andra försöker hålla oss därifrån i den mån det går. Tvättar och spritar händerna stup i ett. Svante är inte heller hundra, fast han äter bra och är på det bästa humöret. Det är en pina att gå omkring och vänta på att bli sjuk. För det lär jag ju bli. Vi kommer inte att kunna träffa några i helgen. Kusinerna, kompisen med nyfödda bebisen, övrig släkt. Kul! Kul helg det blev. Vi ses i sommar.

HJÄLP

Hmm. Undrar varför ALLT jag skriver här dateras den 14 januari? Med samma klockslag!!! What? Kan man vända sig någonstans för den här typen av problem? Får något typ av felmeddelande när jag skriver inlägg att det inte går att spara automatiskt och att min begäran inte kan bearbetas. Kan det kanske ha något med det att göra, månnetro? Problem, problem, problem...

Minnen

Huset där jag levde mina fösta sex år ligger ute på Hemnet. Det var en märklig känsla att kliva in i ett hem som jag så väl känner till. Mycket fanns kvar i orginaltappning, men det var också en hel del som var förändrat. Min pappa byggde huset för 15 år sedan. Jag har bara positiva minnen därifrån och skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där igen. Om priset varit lägre vill säga. Utgångspriset var fem gånger högre än vad mina föräldrar sålde det för. Det har minsann hänt en del på bostadsmarknaden i den här stan.

Cafébesök

Jag gjorde den där räkrätten i kväll igen. Den här gången bytte jag ut den färska persiljan mot basilika. Ännu bättre blev det. Jag drack ett glas vin till. Svante sover sedan flera timmar tillbaka, mannen är berusad på lokal och det är fest någonstans i huset. Jag hör musikens basljud ända in i vardagsrummet. Unga människor som skrattar och har trevligt. Undrar just om dom ska ut, eller vad de har tänkt sig. Känner mig sugen på att träffa människor, bli onykter och dansa. Det är inte ofta suget kommer nuförtiden, men ikväll kom det.

Idag åkte jag och Svante ner på stan en sväng. Vi gick på café. Det är sällan det händer och dagen till ära beställde jag festis och kanelbulle till honom. Oj oj oj, så nöjd han blev. Han har lärt sig att säga "bulla" och vi har nog varit rätt så generösa med fikabrödet under juldagarna, så tanken är att han numera ska få äta godsaker vid särskilda tillfällen. Jag tyckte att det var ett sådant tillfälle idag. Vi hade så mysigt. Vi pratade om ditten och datten där vi satt vid vårat bord och tittade på förbipasserande bussar och människor. Han bjöd generöst på sin degiga kanelbulle och slickade bort varendaste pärlsocker som fastnat på de knubbiga små fingrarna. Det kändes som ett speciellt tillfälle idag.

Konstigt

Hmm. Undrar varför inlägget jag skrev igår är daterat den 14 januari?

Tillbaka

Nu är vi tillbaka på hemmaplan. Vilken resa! Mannen var som sagt sjuk hela lördagen. På söndagen när jag klev upp med trollet hade svärmor blivit dålig. På måndagkväll åkte vi i alla fall en snabbis till kusinerna, vilket var mycket lyckat. Jag fattar bara inte att jag har klarat mig helskinnad ur denna epidemi (svärfar har också åkt dit). För att inte tala om Svante. Helt otroligt. Mannen kanske har lärt sig att inte vara så kaxig och skrytsam angående att han aldrig blir magsjuk, aldrig någonsin.

Hur som helst har min lilla trollunge varit en underbar medresenär. Jag som har varit helt uppstressad över flygningen pga tidigare erfarenheter kunde andas ut. Tågresorna har också fungerat bra, med hjälp av bullar, frukt och sovstund. Dessutom tyckte han nog att det var väldigt spännande att sitta på ett eget säte och se träden och husen passera. Trots sjukdomar så måste jag ändå säga att helgen varit bra, men som vanligt känns det skönt att vara hemma igen.

Redo för avgång

Nu har vi äntligen snart packat klart. Åh, vad jag tycker att det är svårt att få till det på bästa sätt. Mitt största problem när det gäller packning är att jag inte har helt klart för mig vilka saker som ska ligga i vilken väska. Det låter kanske trivialt, men för mig som organisatör vill jag att det ska vara ordning och reda. Var sak på sin plats. Lättilgängligt under resans gång.

När Svante var 6 månader reste vi söderut med honom för första gången. Oj, oj, oj vilken packning. Vi hade med oss allt från egen kudde till speciell vitlökspress för att kunna puréa allt på mitt sätt (läs hysteriska sätt). Nuförtiden är det inte lika noga. Huvudsaken är att han har bra med kläder med sig och något vettigt att underhållas med på resans gång. Resten ordnar sig. Tänk vad annorlunda det har blivit på bara ett år.

Jobbstatus

Idag har jag jobbat, jippie! Fick förfrågan igår om att jobba både idag och imorgon i år 3 på en mindre skola här i stan. Det var både kul och välbehövligt att komma hemifrån och göra lite nytta.

Efter middagen åkte vi en sväng till Barnens Hus. Dels för att köpa presenter till kusinerna, dels för att kolla om vi hittade flygplansunderhållning till Svante. Förra gången vi flög gick det nämligen - sådär. Då var jag i och för sig själv med honom och jag hoppas det underlättar att denna gång vara två. De andra gånger vi flygit har det gått superbra, men senast var han som en hal ål. Därav den inhandlade underhållningen. Nu ska vi börja packa lite smått.

En ganska vanlig söndag

Trots stegrande förkylning blev den här dan rätt så bra den också. Besöket på badhuset blev jättepositivt då vi spontant träffade kompisar som vi kunde plaska med. Resten av dagen har spenderats med min familj. Pappa hade gjort en liten snökulle på gården där han tänkt att Svante ska åka pulka nerför. Lite rörande, kan jag tycka. Ute har det varit vackert idag med någon plusgrad och sol. Jag har dock känt mig alltför trött för att kunna njuta av det. Det är ljust ute lite lite längre nu. Det är inte mycket, men jag märker det. Hoppas tröttheten försvinner med mörkret.

Ett recept

Provade ett nytt recept ikväll. En pastarätt som min syster tipsade om. Det var riktigt gott och hur enkelt som helst att laga. Visste inte så noga med måtten, så jag freestylade

2 vitlöksklyftor, finhackade
1 röd chili, finhackad
Räkor
olivolja
Rikligt med färsk persilja, hackad
Citron
Salt, peppar
Parmesanost
Pasta (jag använde vanlig spagetti)

Stek vitlök och chili i rikligt med olivolja. När pastan är klar blandas den ihop med det stekta. Lägg i räkorna och persiljan och pressa rikligt med citron över. Blanda allt. Riv över parmesan. Bon apétit.

Min stora pojke

Svante 1,5 år

Fredagsmys

Nästa vecka ska vi åka till Linköping på besök. Hälsa på farmor och farfar och kusiner och lite annan släkt på mannens sida. Det känns härligt med miljöombyte även om det bara är för några dagar. Det brukar göra gott. Nästa jul är det bestämt att vi ska vara där och fira. Vartannat år. Rätt ska va rätt.

Idag tillbringade jag en timme på förmiddagen på mitt första Basinformationsmöte som Arbetsförmedlingen håller i. För mig som alltid haft jobb eller annan sysselsättning kändes det lite lätt märkligt att befinna mig i denna källarlokal och ta del av det som förmedlaren försökte förmedla till oss arbetssökande. Gaah! Måste få ett jobb snart. På måndag ska jag dit igen och träffa min handledare, Ronny.

Dagens trevligaste var i alla fall att träffa E och S och äta lunch på vanliga fredagsstället. Vi hann också med ett besök på biblioteket innan det var dags för sovvila. Nu har mannen bjudit på god middag, håller på att lägga Svante och ska servera chokladbollar när det är klart. Nästnästa vecka ska jag på allvar ta tag i bilringen. Så får det bli!

Ny mobil

Jag är så himla peppad på en ny mobil. Den jag har är ändå hyfsat modern och fungerar bra, men det finns ett sug efter den här. Största anledningen är att den har en bra kamera. Förutom att ringa och skicka sms vill jag ha möjligheten att ta relativt bra bilder. Kameran som jag har nu är helt värdelös. Ja herregud vilka bekymmer.

Jaha, nähä

Inget telefonsamtal på morgonen idag heller. Det vore en ren och skär lögn att säga att det rullar på. Vaknade utan röst i morse. Kanske lika bra att det inte blev något jobb.

Snorgumma

Nu är det min tur att vara förkyld. Det hade varit ett under om jag hade klarat mig denna gång, då nästan alla i min närhet har varit mer eller mindre dåliga under och efter jul. Svante vaknade 06.15, efter en hel natts sömn och väckte mig genom att säga pip-pip, vilket är koden för välling. Lyckades i alla fall få ligga kvar i sängen en halvtimme till innan det var dags att förflytta sig till soffan. Inget jobb blev det idag heller. Skit också! Det gnager i mig den här ovetskapen att inte veta hur dagen kommer att se ut, eller framtiden heller för den delen. I morgon kanske?

Det är hur som helst härligt att få vara med sitt barn en extra dag. Fast jag vill inget hellre just nu än att gå till ett jobb och träffa kollegor och komma hem och mötas av en liten Svante i dörren. Få höra hur deras dag har varit och äta middag och mysa på kvällen. För mannens skull känns det också viktigt att jag kommer igång på allvar snart. Tanken är ju inte att jag ska vara här och styra.

Det händer så mycket med Svantes språk nu. Innan frukosten i morse hade han sagt tre nya ord; ova (sova), blalja (balja) och min. Han har inte börjat med tvåordsmeningar än, men tränar hela tiden nya ord och ljud. Det är verkligen roligt att lyssna på honom och hans alldeles egna resonemang på trollspråket. En annan sak som är ny är att han vill visa att han förstår. T ex idag när vi läste "Totte bakar" gick han iväg till en av kökslådorna och tog fram sin egna lilla kavel och sa båka. Hur charmigt som helst. Nu ska jag försöka göra en tidig kväll.

Balans?

Var beredd på jobbig natt, men S sov till 06.40, då han fick välling och somnade om (tror jag). Vaknade av att han höll monolog vid 8-tiden. Mycket bra natt med andra ord. Det var min morgon och det finns inget nästan inget härligare än att stiga upp med en utsövd trollunge som vill mysa i soffan och sen äta ordenligt med frukost.

Nu har vi precis kommit hem från simhallen, sådär mosigt trötta som man blir efter ett besök där. Det blir bättre för varje gång vi är där. Svante blir mer och mer nyfiken för varje gång och vågar gå iväg några steg på egen hand. Idag provade han t om den lilla rutchkanan med ett stort leende på läpparna. Det blir också lättare för varje gång tycker jag. Som att han t ex kan stå själv och duscha medan jag tvålar in mig. Nu sover han och jag ska börja förbereda inför kvällen då vi ska till härliga vänner på knytis. Jippie!

Nu igen

Varför kommer jag inte i säng i tid? Varför? Varför? Varför? När jag vet att natten förmodligen kommer att bjuda på vakenhet, när det finns risk att det blir en supertidig morgon och när jag vet att det är min tur att kliva upp och avundsjukt betrakta mannen som ligger kvar i sängen och myser. Jag har alltid varit en nattuggla, enligt mina föräldrar. Aldrig ville jag gå och lägga mig på kvällen och alltid var det problem att få mig att stiga upp om morgonen. Det är den enda rimliga förklaringen till att jag sitter här i kväll igen, ugglandes. Åååhh!

Obalans

Ibland kommer allt i obalans. Svante vaknar återigen på nätterna och vill äta (vilket han inte gjort på några månader) och har svårt att somna om igen. Han vill att vi ska sjunga, sluta sjunga, göra mer välling, bankar i väggen, skrattar och skriker om vartannat. I natt var han vaken mellan 04.00-05.30. Kul!

Det här får ju såklart följder. Nu på förmiddagen var han jättetrött vilket inte sällan innebär att han river och sliter med allt. Drar ner julgranspynt, kastar böcker, smäller i skåpluckor osv osv. Han är för trött för att äta lunch och väljer att i stället kasta mat omkring sig. För hungrig för att somna. Ja, ni fattar... Det är värsta cirkusen här hemma. Dessutom är det för kallt (-15 grader)för att gå ut och leka.

Jag avskyr att vara en gnällmorsa, men ibland går det inte att vara annat. Tröttheten är nog en starkt bidragande faktor till att tålamodet inte är på topp. Hoppas att vi hittar balans snart igen.

Kärleken

Nytt år!

Gott nytt år! Nyårsafton spenderades hemma hos härliga vänner i deras fina hus med deras gulliga ungar och den godaste maten på länge. Bilen var fullkomligt fullproppad med saker när vi skulle dit, trots att vi skulle vara borta mindre än ett dygn. Det blev en ovanligt liten fest denna gång, men ack så trevligt med både vin och övernattning.

Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Fattar inte varför det tar emot. Det har ju trots allt hänt lite sen sist. Livet som yrkesarbetande går sådär. Jag har jobbat på två förskolor och tre olika skolor sen det begav sig. Nu har jag varit "ledig" två veckor. Det måste lösa sig på något sätt nu efter all julledighet, annars vet jag inte vad jag tar mig till. E tycker i alla fall att det är underbart att vara hemma med trollet. Min ångest inför allt detta försvann i alla fall i samma sekund som väckarklockan ringde på måndagmorgon.

Julen har varit helt okej. Svante blev sjuk veckan innan med hög feber och efterföljande förkylning. Mina systrar har varit hemma, vilket alltid är trevligt. Man kan säga att denna jul gick i familjens tecken. Vi har spenderat mycket tid tillsammans. Födelsedagen firades med fika och besök av familjen under dagen och på kvällen med jättetrevlig fest hos M och J där många gamla kompisar fanns på plats. En perfekt hemvändarkväll förutom att jag saknade några där.

Svante är ett riktigt litet yrväder. Det är verkligen full fart hela dagarna. Han har hunnit bli 1,5 år nu mitt lilla gryn. Tycker att det händer en del rent motoriskt, men framför allt med förståelsen och pratet. Han sjunger och försöker härma mycket av vad vi säger. Han är väldigt intresserad av traktorer (tacktårn), pappas skateboard (skapkha) och bollar (potboll). Tycker också om att leka med klossar, bygga med duplo och lägga pussel. Vill gärna lyssna på musik och dansa och älskar att bli läst för. Har också börjat intressera sig lite smått för sina gosedjur som han förser med både mat och dryck. Men allra allra roligast just nu är nog ändå att åka pulka. Så fort pulkan är stilla ropar han högt och ljudligt -Memememeeera!!!