Första advent

I fredags var det sista dagen som föräldraledig. Klumpen i magen kändes gigantisk när jag vaknade. Väl nere på stan hann jag gå förbi arbetsförmedlingen för att anmäla mig plus lite andra ärenden. Efter det gick vi till vårt vanliga lunchhak och dagen till ära fick Svante dricka festis med sugrör. Efter ett besök på biblioteket åkte jag buss hem med ett sussande gryn i vagnen. Till sambon hade jag köpt med mig en flaska rött vin och praliner från chokladbutiken, för att gratulera honom till hans nya tillvaro hemma med Svantis. Vi hade en fantastisk dag som avslutades med tända ljus och dans till Bob Marley. När E kom hem cyklade jag ner på stan och träffade några tjejer från föräldragruppen. Det blev en lyckad kväll och ett bra avslut på en fantastisk tid och klumpen i magen känns nästan inte längre. Tack!

I dag vaknade vi upp till ett måttligt julpyntat hem. Det lilla som var framplockat gjorde ändå att det kändes lite extra mysigt att kliva upp. På eftermiddagen var vi bjudna på kalas hos gulliga A som fyller fyra år. Grattis! I kväll har mina föräldrar varit här på middag.

Jag är inte längre lika tung i sinnet inför det nya som kommer. Det är dags för mig att ta mig ur mammabubblan. Det känns faktiskt lite spännande.

TåPelles Nancy

Jag kan känna mig lite sorgsen när jag läst en bra bok som tar slut. I det här fallet Elsie Johanssons trilogi som handlar om TåPelles Nancy. Härligt att följa ett människoöde som fullkomligt griper tag och förtrollar. Rekommenderas varmt!!!

Vemod, igen

Känner mig så otroligt stressad över jobbstarten som är tänkt att ske på måndag. Jag försöker att ta tillvara på varenda sekund tillsammans med Svante. Jag kan aldrig få nog av honom, mitt livs stora kärlek, min lilla palt. Ibland känns det som att jag ska resa bort, länge länge. Fast i själva verket ska jag börja jobba. Heltid. På sätt och vis är det som att resa bort. På dagarna i alla fall.

Jag är så otroligt nöjd över den tid jag haft hemma tillsammans med honom. Vi har kommit varandra nära och jag ångrar inte en sekund att jag varit hemma så pass länge som jag ändå haft möjligtheten att vara. Det är den absolut bästa tiden i mitt liv. Det känns vemodigt att det är över. Jag kommer att för alltid bära med mig den här perioden i mitt hjärta och tänka tillbaka på den med värme. All kärlek till dig min älskade.

Simning

Jag är verkligen inget vattendjur. Jag kan inte dyka, måste hålla för näsan och blunda när jag är under vattnet, simmar långsamt och kan i princip bara ett simsätt. Dessutom simmar jag med huvudet högt ovanför vattenytan, vilket gör att jag får nackspärr. Fast fasen vad härligt det är ändå. Vattnet som gör att jag trots mina kilon och min dåliga kondis känner mig fri. Simmade 30 minuter igår. Nu finns det ingen återvändo. Jag måste komma i form!

Revansch

Förra helgen packades badväskan redan på fredagkväll. Grynets lunch gjordes i ordning och vi kände oss bra förberedda överlag. När vi kommer till simhallen möts vi av en nästintill tom parkeringsplats. Det visar sig att simhallen, just denna lördag är stängd pga simtävlingar. Besvikelsen blev total.

Nytt försök idag efter nogrannt kontrollerande av öppettider. Det var en fröjd att vara i vattnet med Svante idag. Han har haft en period då han avskytt både bad och dusch. Det var några veckor sedan det vände och blev lite roligare. Idag hade alla spänningar släppt. Han plaskade med händerna, gick omkring, åkte rutchkana och doppade huvudet. Som en liten knubbsäl. En mycket nöjd sådan. Föräldrarna log ikapp. Det har vänt!

Fredagsmys

På fredagar brukar jag och Svante ta en promenad ner på stan. Dels för att uträtta lite ärenden, dels för att luncha och mysa. Bara vi två. Vi går nästan alltid till samma ställe för att äta. De har bra mat, gott om plats för barnvagnen, skön atmosfär och trevlig personal. För mig är det en härlig känsla att gå på café tillsammans med sitt barn. Vi delar lika på oliverna, pratar och skrattar tillsammans. Idag hann vi förbi på biblioteket för att låna lite böcker innan det var dags för sovstund. Vi lånade bland annat en bok som handlar om Svantes för tillfället största intresse - traktorer (ta thå). Jag kommer att sakna våra mysiga fredagar tillsammans.

Gonga!

I förmiddags gick jag och lillkorven till lekparken som ligger nära. Det var länge sedan vi var där, så det var hög tid för ett besök. Dessutom var det ljuvligt väder ute. Det är en relativt stor lekpark, som riktar sig mer till de lite större barnen, men för grynets skull spelar det ingen som helst roll. Det finns nämligen gungor där. Så fort han får syn på dessa gungor ropar han exalterat "gonga, gonga, gong, gong". Idag satt han i gungan 45 minuter innan han var redo att kliva av. Han älskar att gunga. Hög fart ska det vara minsann. NÄÄ, säger han med bestämd röst när jag frågar om han har gungat klart. Gong, gong säger han i nästa mening. Skulle tillfälle ges, kan han säker tänka sig att sitta där och gonga och titta på de andra barnen en hel förmiddag.

Omvälvande

Min första tanke i morse när jag vaknade var att slå på TV:n för att se valresultatet. Jag blev helt varm i kroppen när jag till min glädje insåg att Barack Obama är vald till president i USA. Det är mäktigt!

Igår insåg jag hur kort tid jag har kvar som föräldraledig. Vi har skjutit på det så många gånger nu, vilket har gjort att det hela tiden har funnits en känsla i mig som sagt att det är låååååång tid kvar. Mindre än fyra veckor är det. Jag har panik. Grinade halva kvällen igår. Tanken på att inte vara med grynet varje dag, från morgon till kväll får mig att gråta. Hur mycket som helst. Vill inte, vill inte, vill inte!!! Mitt förstånd säger mig att det kommer att kännas bättre efter ett tag, men just nu kan jag inte tänka i dom banorna. Både E och S kommer att ha en fantastisk tid tillsammans fram till augusti nästa år, men det kan jag heller inte tänka på just nu. Det är av rent egoistiska skäl som mitt hjärta håller på att brista. Hur ska JAG klara mig utan finaste?

Jag har varit föräldraledig snart 1,5 år. Det har varit en fantastisk tid. Den bästa i hela mitt liv. Jag är så oerhört tacksam att jag fått vara hemma med min underbara unge så länge. Nu ska jag njuta extra mycket av de sista dagarna tillsammans med honom. Verkligen försöka ta tillvara på tiden. Den kommer aldrig åter.

Födelsedagsfirande

I helgen är mina två systrar på besök för att vi äntligen ska fira min älskade mamma som fyllde 60 år i våras. Firandet inleddes igår eftermiddag då jag hade stämt träff med mamma och mina syrror dyker upp som gubben i lådan och fullständigt överraskar. Den häpna minen kan jag leva länge på. På kvällen hade vi skaldjursmiddag och mys hemma hos mina föräldrar. Idag har vi varit på stan och shoppat och fikat och haft jättetrevligt bara vi tjejer. Nu har jag precis kommit hem från finaste restaurangen -mätt, nöjd och belåten. En riktig superhelg med andra ord.

Grattis kära mor. Du är den bästa!