Arla

Svante vaknar så orimligt tidigt på morgonen nuförtiden. Varken jag eller sambon är några morgonmänniskor, så det är för oss en kamp varje dag att vakna till liv. Senaste två veckorna har grynet hoppandes i spjälsängen ropat på oss redan klockan sex, ibland ännu tidigare, och velat komma över till oss och dricka välling. När vällingen är avslutat (efter ca 45 sekunder) är det dags att stiga upp. I morse var det min morgon och jag behövde faktiskt inte kliva upp förrän strax innan sju. Den timmen gjorde att det kändes som att jag fått sovmorgon. Snacka om andra referensramar än för två år sedan.