Jobbfronten

Nu är det ombytta roller här hemma. Både i måndags och idag har jag jobbat. I förrgår ringde telefonen på morgonen och jag fick erbjudande om att vikariera på en förskola. Dagen gick fort och det var med pirr i kroppen som jag skyndade mig hem till mina älsklingar. Här hemma hade det också gått bra. Vi hann med ett besök hos grannen och deras två barn innan det var dags för middag. I går jobbade jag som lärare i år 5 och undervisade i engelska, samhällskunskap och idrott. Trots att jag kände mig ringrostig gick det hyfsat bra. Fast det är rätt så ensamt att vikariera som lärare.

Idag ringde aldrig telefonen på morgonen. Det har bara gått tre dagar och redan känns ovissheten gällande morgondagens jobbsituation stressande. Kommer det att finnas behov i morgon? Kan jag göra något annat, utan att eventuellt behöva avbryta och sticka iväg och jobba? Måste jag kliva upp klockan sju och göra mig i ordning ifall de ringer och jag ska iväg snabbt? Kommer att jag att få ihop en vettig lön? Som sagt, tre dagar har gått och jag hoppas få svar på mina frågor ganska snart. För visst gnager det en viss oro i mig, det kan jag inte förneka längre.

Första advent

I fredags var det sista dagen som föräldraledig. Klumpen i magen kändes gigantisk när jag vaknade. Väl nere på stan hann jag gå förbi arbetsförmedlingen för att anmäla mig plus lite andra ärenden. Efter det gick vi till vårt vanliga lunchhak och dagen till ära fick Svante dricka festis med sugrör. Efter ett besök på biblioteket åkte jag buss hem med ett sussande gryn i vagnen. Till sambon hade jag köpt med mig en flaska rött vin och praliner från chokladbutiken, för att gratulera honom till hans nya tillvaro hemma med Svantis. Vi hade en fantastisk dag som avslutades med tända ljus och dans till Bob Marley. När E kom hem cyklade jag ner på stan och träffade några tjejer från föräldragruppen. Det blev en lyckad kväll och ett bra avslut på en fantastisk tid och klumpen i magen känns nästan inte längre. Tack!

I dag vaknade vi upp till ett måttligt julpyntat hem. Det lilla som var framplockat gjorde ändå att det kändes lite extra mysigt att kliva upp. På eftermiddagen var vi bjudna på kalas hos gulliga A som fyller fyra år. Grattis! I kväll har mina föräldrar varit här på middag.

Jag är inte längre lika tung i sinnet inför det nya som kommer. Det är dags för mig att ta mig ur mammabubblan. Det känns faktiskt lite spännande.

TåPelles Nancy

Jag kan känna mig lite sorgsen när jag läst en bra bok som tar slut. I det här fallet Elsie Johanssons trilogi som handlar om TåPelles Nancy. Härligt att följa ett människoöde som fullkomligt griper tag och förtrollar. Rekommenderas varmt!!!

Vemod, igen

Känner mig så otroligt stressad över jobbstarten som är tänkt att ske på måndag. Jag försöker att ta tillvara på varenda sekund tillsammans med Svante. Jag kan aldrig få nog av honom, mitt livs stora kärlek, min lilla palt. Ibland känns det som att jag ska resa bort, länge länge. Fast i själva verket ska jag börja jobba. Heltid. På sätt och vis är det som att resa bort. På dagarna i alla fall.

Jag är så otroligt nöjd över den tid jag haft hemma tillsammans med honom. Vi har kommit varandra nära och jag ångrar inte en sekund att jag varit hemma så pass länge som jag ändå haft möjligtheten att vara. Det är den absolut bästa tiden i mitt liv. Det känns vemodigt att det är över. Jag kommer att för alltid bära med mig den här perioden i mitt hjärta och tänka tillbaka på den med värme. All kärlek till dig min älskade.

Simning

Jag är verkligen inget vattendjur. Jag kan inte dyka, måste hålla för näsan och blunda när jag är under vattnet, simmar långsamt och kan i princip bara ett simsätt. Dessutom simmar jag med huvudet högt ovanför vattenytan, vilket gör att jag får nackspärr. Fast fasen vad härligt det är ändå. Vattnet som gör att jag trots mina kilon och min dåliga kondis känner mig fri. Simmade 30 minuter igår. Nu finns det ingen återvändo. Jag måste komma i form!

Revansch

Förra helgen packades badväskan redan på fredagkväll. Grynets lunch gjordes i ordning och vi kände oss bra förberedda överlag. När vi kommer till simhallen möts vi av en nästintill tom parkeringsplats. Det visar sig att simhallen, just denna lördag är stängd pga simtävlingar. Besvikelsen blev total.

Nytt försök idag efter nogrannt kontrollerande av öppettider. Det var en fröjd att vara i vattnet med Svante idag. Han har haft en period då han avskytt både bad och dusch. Det var några veckor sedan det vände och blev lite roligare. Idag hade alla spänningar släppt. Han plaskade med händerna, gick omkring, åkte rutchkana och doppade huvudet. Som en liten knubbsäl. En mycket nöjd sådan. Föräldrarna log ikapp. Det har vänt!

Fredagsmys

På fredagar brukar jag och Svante ta en promenad ner på stan. Dels för att uträtta lite ärenden, dels för att luncha och mysa. Bara vi två. Vi går nästan alltid till samma ställe för att äta. De har bra mat, gott om plats för barnvagnen, skön atmosfär och trevlig personal. För mig är det en härlig känsla att gå på café tillsammans med sitt barn. Vi delar lika på oliverna, pratar och skrattar tillsammans. Idag hann vi förbi på biblioteket för att låna lite böcker innan det var dags för sovstund. Vi lånade bland annat en bok som handlar om Svantes för tillfället största intresse - traktorer (ta thå). Jag kommer att sakna våra mysiga fredagar tillsammans.

Gonga!

I förmiddags gick jag och lillkorven till lekparken som ligger nära. Det var länge sedan vi var där, så det var hög tid för ett besök. Dessutom var det ljuvligt väder ute. Det är en relativt stor lekpark, som riktar sig mer till de lite större barnen, men för grynets skull spelar det ingen som helst roll. Det finns nämligen gungor där. Så fort han får syn på dessa gungor ropar han exalterat "gonga, gonga, gong, gong". Idag satt han i gungan 45 minuter innan han var redo att kliva av. Han älskar att gunga. Hög fart ska det vara minsann. NÄÄ, säger han med bestämd röst när jag frågar om han har gungat klart. Gong, gong säger han i nästa mening. Skulle tillfälle ges, kan han säker tänka sig att sitta där och gonga och titta på de andra barnen en hel förmiddag.

Omvälvande

Min första tanke i morse när jag vaknade var att slå på TV:n för att se valresultatet. Jag blev helt varm i kroppen när jag till min glädje insåg att Barack Obama är vald till president i USA. Det är mäktigt!

Igår insåg jag hur kort tid jag har kvar som föräldraledig. Vi har skjutit på det så många gånger nu, vilket har gjort att det hela tiden har funnits en känsla i mig som sagt att det är låååååång tid kvar. Mindre än fyra veckor är det. Jag har panik. Grinade halva kvällen igår. Tanken på att inte vara med grynet varje dag, från morgon till kväll får mig att gråta. Hur mycket som helst. Vill inte, vill inte, vill inte!!! Mitt förstånd säger mig att det kommer att kännas bättre efter ett tag, men just nu kan jag inte tänka i dom banorna. Både E och S kommer att ha en fantastisk tid tillsammans fram till augusti nästa år, men det kan jag heller inte tänka på just nu. Det är av rent egoistiska skäl som mitt hjärta håller på att brista. Hur ska JAG klara mig utan finaste?

Jag har varit föräldraledig snart 1,5 år. Det har varit en fantastisk tid. Den bästa i hela mitt liv. Jag är så oerhört tacksam att jag fått vara hemma med min underbara unge så länge. Nu ska jag njuta extra mycket av de sista dagarna tillsammans med honom. Verkligen försöka ta tillvara på tiden. Den kommer aldrig åter.

Födelsedagsfirande

I helgen är mina två systrar på besök för att vi äntligen ska fira min älskade mamma som fyllde 60 år i våras. Firandet inleddes igår eftermiddag då jag hade stämt träff med mamma och mina syrror dyker upp som gubben i lådan och fullständigt överraskar. Den häpna minen kan jag leva länge på. På kvällen hade vi skaldjursmiddag och mys hemma hos mina föräldrar. Idag har vi varit på stan och shoppat och fikat och haft jättetrevligt bara vi tjejer. Nu har jag precis kommit hem från finaste restaurangen -mätt, nöjd och belåten. En riktig superhelg med andra ord.

Grattis kära mor. Du är den bästa!

Morrhoppa?

Jag har varit en häxa i över en veckas tid. Jag har varit så fly förbannad på min sambo att jag efter varje bråk har fått skämmas över mitt beteende. Därtill ett fruktansvärt dåligt samvete som fått mig att gråtande be om ursäkt över mitt humör och mina felaktiga anklagelser. Jag har startat flera riktigt stora gräl över småsaker som jag inte kan berätta om av den enkla anledningen att det inte finns något att berätta om. Obefintliga saker som har tagit oanade proportioner. Tillsammans misstänkte vi att det nog var pms som förvandlade mig till en markatta. Vi hade rätt. Det här är ohållbart. I morgon ska jag försöka hitta någon form av lösning för dessa svängningar. Japp, så får det bli!

Bilprovningen

Då var det dags igen. Förutom nytvättad bil hade jag denna gång med mig en mycket fascinerad ung man med munnen formad som ett o under hela besiktningen. Besöket gick snabbt. Efter max 7 minuter var det hela överstökat och än en gång stod det UA på papperet - utan anmärkning. Till min förvåning, för den här gången var vi ganska säkra på att det skulle vara något fel. Men men, Corollan är i toppskick och Svante var imponerad. Ett lyckat besök med andra ord.

Hårfärgen känns bättre idag. Tack och lov!

Ny hårfärg

Idag har jag suttit hårmodell. Utgångsläget för mig var enligt frisörerna som gick runt och bedömde; STOR utväxt. Jag är helt klart beredd att hålla med. Resultatet är dock inte helt tillfredsställande. Luggpartiet är ljusblont och resten av håret typ aprikosfärgat. Det hela kan misstolkas som en mindre lyckad blondering. Frisörerna (som utbildades) var alla däremot mycket nöjda med färgerna. Jag kanske bara måste vänja mig.

Vintertid

Oj vad länge sedan det var jag skrev något här på bloggen. Mitt nya mål är att skriva ett nytt inlägg per dag. Ute blir det mörkare för var dag som går. Igår ställde vi om klockorna till vintertid. Hur får man sin 1-åring att sova lite längre på morgonen?

Jag är vad jag äter...

Har tittat på Du är vad du äter ikväll. Det hör inte till vanligheterna, men nu blev det så. På mig har programmet helt tvärtom verkan. Jag blir inget peppad på Skippers nyttigheter och träning. I varje reklampause kommer däremot ett starkt sug efter något onyttigt. Under kvällens program lyckades jag klämma en länga toblerone + ett antal smörgåsrån med rikligt med bregott på. Sweet!!!

Pimpning

Nu har jag försökt pimpa min rätt så tråkiga blogg lite grann. I brist på annat att göra en onsdagkväll... Jag borde nog i stället gå och lägga mig då det finns risk för att det blir några timmars vakenhet i natt igen.

Nattsudd

När Svante var ca nio månader bestämde jag mig för att sluta amma honom på nätterna. Det gick mycket smidigare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Detta innebar att han slutade äta helt på nätterna (mellan ca 23.30-06.00). När han var lite drygt ett år valde han själv bort bröstet, vilket fick som följd att han fick välling tidigt på morgonen. Tidig morgon blev under sommarmånaderna i stället någon gång mellan 02-06 och har fortsatt så. Varje natt! Om han inte får sin välling så fort han vaknar, piggnar han direkt till och kan vara vaken två timmar. Planen har ett längre tag varit att avveckla nattamaten, men bara tanken på det har känts jobbig. Detta har varit läget fram till för en vecka sedan.

Första natten i Stockholm i ett vardagsrum. Svante i sin resesäng, jag på soffan. Under natten vaknar han till lite lätt några gånger och gnyr. Snabbt är jag där med nappen och snutten. Han somnar om. Vaknar vid sex-tiden och får välling. Somnar sedan om till strax efter sju. Andra natten minst lika bra om inte bättre. En morgon somnade han om och vaknade efter nio!!! Det var bara sista natten han vaknade och nattsuddade som han brukar göra hemma när han inte får sin älskade välling. Helt plötsligt har ungen slutat äta på natten! Utan minsta ansträngning från min sida. Jag fattar ingenting.

Första natten hemma. Klockan 02.10 står grynet upp i sin säng och pratar. Sedan ligger han och vrider sig ca 1,5 timme innan han somnar så pass att han ligger helt still och jag kan slappna av och själv somna in. Fram till dess har jag och E turats om att stryka honom över ryggen. Sedan vaknar han vid fem-snåret och ligger vaken tills han får flaskan en timme senare. Han är inte missnöjd på något sätt där han ligger. Pratar lite för sig själv, gnyr lite då och då men kan inte ligga stilla vilket gör att jag också ligger vakaen. Vad är det med att sova hemma? Är det inbyggt att han måste vakna och böka runt i flera timmar så fort han sover i sin vanliga säng? Hur får man sitt älskade barn att sluta vara vaken i flera timmar???

Valpen

Den främsta anledningen till stockholmsvistelsen var familjens nytillskott. Min syster och hennes man har köpt en hundvalp. Världens finaste. Hon är en elva veckor gammal Rhodesian Ridgeback med den mjukaste pälsen, de snällaste ögonen och de största tassarna. Hon är helt enkelt gudomligt fin och helst av allt ville jag ta med henne hem.

Hemlängtan

Jag och trollungen har varit i Stockholm en vecka. De senaste dagarna har jag längtat hem. Hem till sambon, hem till lägenheten. Det har varit underbart med miljöombyte, men minst lika härligt att få komma hem.

Höstbesök

I eftermiddag kommer Svantes farmor och farfar på besök från södra Sverige. Vi sågs senast i somras och det ska bli roligt att träffas nu igen. Lägenheten är städad, mat är inhandlad så nu är det bara att vänta. Som vanligt när de kommer har vi inte lyckats planera in något särskilt, men det brukar lösa sig ändå. De tycker att det bästa är att bara få umgås. Rå om sitt lilla barnbarn som de träffar alltför sällan.

Ute blåser det. Löven virvlar nere på gatan och det känns plötsligt så himla höstigt. Men det är fint. Härligt att vara ute om dagarna och tända ljus och mysa på kvällarna. Jag gillar hösten. På något konstigt sätt gör den mig nostalgisk.

Restaurangbesök

Ikväll har jag varit på restaurang. Jag tillsammans med två tjejer från föräldragruppen har länge pratat om att vi ska gå ut och äta och dricka lite vin. Det gjorde vi. Det var väldigt trevligt. God mat och gott vin i härlig atmosfär. Det sker alltför sällan. Tyvärr!

Tänder

Visst har vi märkt att grynet har varit besvärad i munnen och förstått att det är nya tänder på gång, men att det skulle komma fem nya kindtänder samtidigt... Stackars liten. Inte konstigt att han sover dåligt om nätterna, biter i dörrkarmar och är ovanligt grinig om dagarna. Det gör så ont i mig att se dessa bölder växa fram ur tandköttet. Vetskapen att det ska komma ytterligare sju av samma kaliber gör mig yr och lite kallsvettig.

Värdinna

I kväll gjorde jag debut som värdinna. Jag hade visning från Me&I här hemma. Det var mycket att stå inför denna tillställning. Framför allt gällde det städning av lägenhet. Det är tyvärr inte ofta det kommer besök nuförtiden, så då när det väl är dags gäller det ju förstås att visa upp ett hyfsat yttre. Det var åtta kompisar som kom plus några barn. Det var kul att träffa alla och det var fina kläder som visades upp. Jag köpte tre plagg. Hade kunnat köpa ett par tröjor till, men till slut enades jag och E om att det fick räcka. Jag blir som tokig, får svårt att lägga band på mig själv.

Det roligaste var i alla fall att träffa en gammal kompis som fått sitt andra barn. Så liten, så liten. När jag tittar på min egen unge känns det overkligt att han någonsin varit så liten. Till och med ännu mindre för den här bebisen var nu sex veckor. Svante kändes plötsligt så stor när han sprang runt här i lägenheten och åt vindruvor och snackade högljutt. Tiden går verkligen fort...

Kaos

Det är så himla rörigt hemma hos oss. I köksskåpen väller det ut saker så fort vi öppnar en lucka och det är världens oordning. Saker som har haft sin plats, men som vi av säkerhetsskäl fått trycka in i något överskåp. Det är inte bara i köket som det är kaos. Trots att vi köpt nya förvaringsmöbler från Ikea för flera tusenlappar, ligger det saker överallt. Vi får liksom aldrig till det. På dagarna när Svante sover gör jag försök då och då, men det är alltid något trevligare som kommer mellan. På kvällarna orkar ingen av oss ta tag i problemen. Ibland känns det övermäktigt att bara ta hand om köket efter middagen. Hur får andra det här praktiska att fungera?

Nu har vi i alla fall rensat i garderoberna och ska åka till röda korset med några påsar. Det känns skönt. Det är en början. Kvar är att rensa i skåp, klädkammare och förråd i källaren...

Förkyld

Så var det dags igen. Stackars liten. Knappt har han blivit kvitt förra förkylningen så är det dags igen. Han har hostat i natt och idag på förmiddan på ÖF rann näsan och han verkade trött, så vi åkte hem efter bara en liten stund. Ingen aptit hade han heller. Nu är det tredje gången efter sommaren som han är hängig. Han har i och för sig inte varit jättsjuk eller haft feber, mest snor och hosta. Ska det vara såhär? Han har ju inte ens börjat på förskolan än.

Fast det är klart, när jag tänker efter så kanske det inte är så konstigt. På ÖF är var och varannan unge snorig, vi har träffat andra kompisar som haft rinnande näsor, jag har varit krasslig. Hoppas i alla fall att det inte blir något allvarligt. Nu ligger han och sover sött i sin vagn som jag har bäddat med fårskinn och ullpläd. Det ser så härligt och rofyllt ut, jag skulle gärna byta plats.

Mobilt bloggande

Det är nästintill omöjligt att ta kort på Liten med mobilen längre pga att han inte vill vara stilla. Lyckades i alla fall hyfsat och insåg att det går att blogga från mobilen. Shit vilken modern morsa...

Byxproblem

Idag måste jag ner på stan och köpa ett par nya jeans. De enda jag kunnat ha senaste tiden har gått sönder. På samma ställe som mina byxor alltid går sönder. På insidan av låret. Jag antar att det beror på att mina lår är rätt så fluffiga och gnids mot varandra så fort jag tar ett steg. Det kan inte bero på något annat. Hur som helst, nu är det en reva där och inte ens en lång tunika kan dölja det mjuka vita som pressas ut. Alltså fett!

Uppsats och jobb

I morgon ska min kära syster gå upp med sin c-uppsats. Det innebär att hon också snart är "Lärare i grundskolans tidigare år" som det heter nuförtiden. Hon har jobbat som en tok med den här uppsatsen. Skrivandet tog fart i våras efter många veckors funderande och diskuterande. Jag har försökt hjälpa henne i den mån det har varit möjligt, det vill säga någon timme här och där över telefon, när Svantis har sovit. Ibland hela dagar när jag haft hjälp med barnpassning . Inte nog med att hon har varit duktig och gjort färdigt uppsatsen (om än något senare än beräknat). Hon har också hunnit med att planera bröllop, genomföra bröllop plus varit på en treveckors till USA. Beundransvärt!

Det var kul att åka iväg och jobba ikväll, även om det kändes lite motigt innan jag hade kommit iväg hemifrån. Jag hörde Svantes skrik genom dörren när jag låste om mig, men som vanligt hade det snabbt gått över. För inte alls länge sen blev han inget ledsen när vi skildes åt. Vinkade bara glatt och fortsatte med sitt. Han har blivit "mammig" på sista tiden. Det känns lite jobbigt ibland att det bara är jag som duger, men jag vet att det lika snabbt kan vända. Hur som helst gick det bra att jobba. Tre timmar hemifrån går fort. När jag kom hem låg lilla hjärtat och sov sött i sin säng. Som en ostkrok, uppe vid huvudgaveln. Snutten i handen och tunga andetag. Jag fick lust att väcka honom.

Härlig helg

Vilken dag vi har haft idag. På balkongen kändes det som en sommardag där jag satt i lä och vyssjade vagnen. På eftermiddagen tog jag och grynet en cykeltur och träffade goda vänner i parken. Välbehövligt för både barn och vuxen. Det känns som att allt bra som varit i helgen har gett ny energi åt den kommande veckan. Det enda som har varit mindre bra med helgen, och minskat energidepåerna en aning, är att Trollet har sovit så dåligt. Ylat i sömnen och varit allmänt orolig, för att inte tala om de tidiga uppstigningarna. Det är väl någon ny fas...

I morgon börjar jag om på mitt extrajobb. Tre timmar varje måndagkväll får annat stå åt sidan, då jag jobbar med en grupp ungdomar med funktionshinder. Det kräver engagemang och energi men det är också otroligt givande att få möta dessa personligheter och se deras utveckling. Sen är det ganska skönt att komma hemifrån ett par timmar. Tror att det är nyttigt för alla inblandade.

Ljuv musik

Jobbångest

Var förbi på förskolan där jag jobbade innan Pluttis kom. Det är andra gången jag är på besök sen jag blev mamma. Det finns inget där som känns särskilt lockande. Det är jättekul att jobba med barn, men det är också oerhört krävande. Så pass krävande att jag är ganska säker på att Svante kommer att bli lidande om jag återgår till ett liknande jobb. Det är det sista jag vill.

Finbesök

I morse åkte jag och grynet till öppna förskolan. Vi har varit där några gånger nu och han verkar tycka att det är jättekul och är inte lika uppspelt som han var de första gångerna. Idag var verksamheten flyttad till en gymnastiklokal för det stod rörelselek på planeringen. Där hade de gjort i ordning med olika stationer som barnen fick prova på. S var lite trött och den nya lokalen, höga musiken och alla grejer gjorde honom orolig. Han tog bollar från andra barn och blev jättearg om någon närmade sig, gnällde och ville sitta i knät. Vi stannade inte ens en timme. Nästa vecka ska jag följa med en granne med hennes barn till en annan öppen förskola. Det känns kul. Dels att vi har nästan jämnåriga barn och bor på samma gård, dels att jag har fått en ny bekantskap.

På eftermiddan fick vi besök av en gammal vän som numera bor i Stockholm sen många år tillbaka. Hon har två barn, en flicka som är 3,5 år och en pojke som är några veckor yngre än Svante. Det var bara pojken som följde med idag och det var så kul att träffa dom båda. Som vanligt när något barn är på besök tycker Svante att alla hans leksaker är sååååå intressanta. Minsta lilla grej som någon annan håller i är just då den allra allra bästa saken. Ingen får röra... Även om jag vet att det är vanligt att barn är på detta sätt och att det brukar gå över med tiden, känns det trist. Extra trist att behöva känna sig som en tjatig mamma!

"Semestern" är slut

Nu har E jobbat en vecka efter semestern. Det innebär att jag och trollet har haft vardag i en vecka. Det har varit en innehållsrik sådan.

I måndags var vi på öppna förskolan för första gången. Svante var alldeles tokig. Han lekte med alla leksaker, sprang omkring och kollade varenda hörn på lokalen. Han tittade efter mig några få gånger, men i övrigt sysselsatte han sig på egen hand. Under sångstunden tyckte han dock att det var lite läskigt, darrade en aning på underläppen och satt lungt och stilla i mitt knä. I tisdags var vi och tittade på djur tillsammans med en kompis och hennes jämnåriga dotter. Efter det hälsade vi på hos mina föräldrar och jag passade på att göra några ärenden när trollet låg och sov i vagnen. På onsdagen hälsade vi på hos några kompisar på förmiddan och sen var det dags för vaccintionsspruta på BVC. I torsdags var det dags för besök på ÖF igen. Efter lunchvilan tog vi en cykeltur och hälsade på en kompis. Igår gjorde vi i och för sig inget speciellt, men vi hann ändå med en tur till lekparken på förmiddagen och ett stadsbesök på eftermiddagen.

Som sagt en fullspeckad vecka för oss. Det är stor skillnad nu jämfört med i våras. Svante är så full av energi och har ett helt annat behov av sysselsättning. Att enbart gå ut på en långpromenad är inte längre ett alternativ för en nyfiken 1-åring!

Läget

Nu har jag varit föräldraledig i ganska precis 14 månader. Över ett år. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att ett år skulle gå så fort. Ta vara på tiden, det går så fort när man är hemma med sitt barn, är det många som har sagt till mig. Mmm visst, tänkte jag. Tyvärr har dessa personer haft rätt. Tiden har gått så fort, fort, fort. Tanken från början var att jag skulle vara hemma till nu i augusti. Olika omständigheter har gjort att det blev flyttat till oktober då E ska vara föräldraledig. Kanske blir det i november i stället. Hoppas...

Det känns motigt som fan att börja jobba igen. Men jag måste jobba. Det är min tur att dra in pengar till familjen och hög tid för E att få tillbringa mer tid med sin son. Jag har inget jobb att gå tillbaka till. Inga arbetskamrater att återse, eller arbetsuppgifter att sätta tänderna i. Jag ska ut på arbetsmarknaden och slåss nu. Vara utan trollungen på dagarna.
Fan.

Hej

Jag har tänkt på det här med att börja blogga ungefär ett år nu. Jag skrev två inlägg då, för ett år sedan, men mer har det inte blivit. Jag har en kompis som säger att hon kollar min blogg varje dag. Hon peppar mig att börja skriva. Jag tänker att det kanske är dags nu.

Då, för ett år sedan, hade jag just fått barn. En liten pojke. Jag hade tänkt skriva om hur det var att bli mamma för första gången - en slags dagbok. I kväll har jag raderat inläggen och börjar om på nytt. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om, eller hur ofta. Men jag tänker testa.