Jobbandet

Fy vad less jag är på att jobba som lärarvikarie. Det är verkligen påtagligt att terminen lider mot sitt slut, för det är nästan inget jobb för min del. Det är som att varenda en biter ihop lite hårdare och pallrar sig iväg till jobbet trots att det kan finnas en viss sjukdomskänsla. Det känns heller inte vidare bra när det är tänkt att E ska vara föräldraledig på heltid, när det ibland är han som cyklar iväg till sitt jobb på morgonen. Hursom helst är min totala känsla att detta inte är något jag kommer att ägna mig åt fortsättningsvis. Problemet är hur jag ska ta mig ur det här och få ett riktigt jobb. För dom växer nämligen inte på träd.