Nu är det ombytta roller här hemma. Både i måndags och idag har jag jobbat. I förrgår ringde telefonen på morgonen och jag fick erbjudande om att vikariera på en förskola. Dagen gick fort och det var med pirr i kroppen som jag skyndade mig hem till mina älsklingar. Här hemma hade det också gått bra. Vi hann med ett besök hos grannen och deras två barn innan det var dags för middag. I går jobbade jag som lärare i år 5 och undervisade i engelska, samhällskunskap och idrott. Trots att jag kände mig ringrostig gick det hyfsat bra. Fast det är rätt så ensamt att vikariera som lärare.
Idag ringde aldrig telefonen på morgonen. Det har bara gått tre dagar och redan känns ovissheten gällande morgondagens jobbsituation stressande. Kommer det att finnas behov i morgon? Kan jag göra något annat, utan att eventuellt behöva avbryta och sticka iväg och jobba? Måste jag kliva upp klockan sju och göra mig i ordning ifall de ringer och jag ska iväg snabbt? Kommer att jag att få ihop en vettig lön? Som sagt, tre dagar har gått och jag hoppas få svar på mina frågor ganska snart. För visst gnager det en viss oro i mig, det kan jag inte förneka längre.
