Nu har inskolningen pågått i en vecka och än så länge går det bra. Han verkar tycka att det är superkul att tillbringa tid på förskolan, vilket ju såklart underlättar. Hittills har han varit en timme per dag, men idag är det tänkt att han ska stanna lite längre och vara med och äta. För första gången ska vi lämna honom ensam hos människor han nyligen träffat, även om E kommer att finnas i byggnaden och finnas nära tillhands om det behövs. Det kryper närmare och närmare nu, den nya verkligheten. Igår kväll märkte vi kläder och idag skickade jag med en påse med extrakläder som ska ligga i hans skåp. Det som gör det hela så mycket lättare är Svantes iver över att vara där och personalens professionella bemötande.
Jobbar ganska mycket nu, även om det bara är ett kortare vikariat. Med tanke på den kommande tiden med lämning och hämtning känns min jobbsituation ohållbar om Svante ska få drägliga dagar. Även om E har flexibla arbetstider kan inte han ta allt ansvar för detta. Jag måste helt enkelt få ett jobb snart. Frågan är bara hur det ska gå till. Som min handläggare på AF sa: - Ja, det ser ju inte alltför ljust ut för din del på lärarfronten. Det är inte bara oregelbundenheten och ovissheten som ställer till det. Att arbeta som vikarie inom skolans värld idag är inte alltid en enkel match. Det är tråkigt att inte ha "riktiga" arbetskamrater, inte ha uppsatta mål att jobba mot, inte vara del i en helhet. Dessutom är det ju sällan jag går in i klass och undervisar, utan det blir mest på fritids och som resurs. Jag har nog tidigare inte trott att jag skulle hamna i den här situationen. Men nu är jag här och jag antar att jag måste sluta klaga och försöka se lite mer positivt på det hela. Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar