Våffeldagen

Jag har sett fram emot idag ett par dagar nu. Dagen då det är dags att damma av våffeljärnet och vispa grädden fluffig. Jag är barnsligt förtjust i nygräddade våfflor med mycket grädde och god sylt (gärna hjortron). Trollungen var dock inte lika imponerad; -Nej, nej! Blä. Bort.
Dagen till ära fick han en klick sylt till de smöriga frasvåfflorna, men inte heller det föll honom på läppen. Sojakorv och potatis däremot, det var välkommet.
-Så, sa han när det ställdes fram. Det såg ut som att han tänkte att det var bra att han äntligen fick lite rejäl mat på bordet.

Trevligt återseende

Förra veckan träffade vi Camilla och Ida som var på snabbvisit här i stan. Senast jag såg Ida var när Svante bara var några veckor gammal, så hon kan inte ha varit mer än ett halvår. Det var så kul att återses och de hade gärna fått stanna längre. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång vi får träffa fina tjejerna.

Mösskille

Mormor

Idag åkte min älskade mormor ambulans till sjukhuset. Det visade sig vara inte alltför allvarligt och hon fick åka hem senare under dagen. Innan jag fick det positiva beskedet var hela mitt inre i uppror. Vill inte, vill inte, vill inte. Finaste mormor som är den snällaste personen jag vet på denna jord. Plötsligt slog det mig hur mycket jag längtar efter henne, hur mycket jag inte vet om hennes liv som varit och hur enormt mycket jag kommer att sakna henne den dag hon inte längre finns. Det enda som finns att göra är att försöka ta tillvara den tid som finns kvar, för hon är gammal nu och det är inte säkert hon finns hos oss så länge till.

Avklippt

Så har jag då äntligen varit och klippt mig. Senast jag gjorde det var i juni förra året inför min systers bröllop. Det enda jag var säker på inför dagens besök var att jag inte skulle klippa luggen som äntligen blivit så pass lång att jag kunnat sätta den bakom örat. Ja, inte helt oväntat gick jag därifrån med en gigantisk lugg. Känner mig ändå rätt nöjd trots att det inte blev som jag tänkt.