Känner mig så otroligt stressad över jobbstarten som är tänkt att ske på måndag. Jag försöker att ta tillvara på varenda sekund tillsammans med Svante. Jag kan aldrig få nog av honom, mitt livs stora kärlek, min lilla palt. Ibland känns det som att jag ska resa bort, länge länge. Fast i själva verket ska jag börja jobba. Heltid. På sätt och vis är det som att resa bort. På dagarna i alla fall.
Jag är så otroligt nöjd över den tid jag haft hemma tillsammans med honom. Vi har kommit varandra nära och jag ångrar inte en sekund att jag varit hemma så pass länge som jag ändå haft möjligtheten att vara. Det är den absolut bästa tiden i mitt liv. Det känns vemodigt att det är över. Jag kommer att för alltid bära med mig den här perioden i mitt hjärta och tänka tillbaka på den med värme. All kärlek till dig min älskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar