Höstbesök

I eftermiddag kommer Svantes farmor och farfar på besök från södra Sverige. Vi sågs senast i somras och det ska bli roligt att träffas nu igen. Lägenheten är städad, mat är inhandlad så nu är det bara att vänta. Som vanligt när de kommer har vi inte lyckats planera in något särskilt, men det brukar lösa sig ändå. De tycker att det bästa är att bara få umgås. Rå om sitt lilla barnbarn som de träffar alltför sällan.

Ute blåser det. Löven virvlar nere på gatan och det känns plötsligt så himla höstigt. Men det är fint. Härligt att vara ute om dagarna och tända ljus och mysa på kvällarna. Jag gillar hösten. På något konstigt sätt gör den mig nostalgisk.

Restaurangbesök

Ikväll har jag varit på restaurang. Jag tillsammans med två tjejer från föräldragruppen har länge pratat om att vi ska gå ut och äta och dricka lite vin. Det gjorde vi. Det var väldigt trevligt. God mat och gott vin i härlig atmosfär. Det sker alltför sällan. Tyvärr!

Tänder

Visst har vi märkt att grynet har varit besvärad i munnen och förstått att det är nya tänder på gång, men att det skulle komma fem nya kindtänder samtidigt... Stackars liten. Inte konstigt att han sover dåligt om nätterna, biter i dörrkarmar och är ovanligt grinig om dagarna. Det gör så ont i mig att se dessa bölder växa fram ur tandköttet. Vetskapen att det ska komma ytterligare sju av samma kaliber gör mig yr och lite kallsvettig.

Värdinna

I kväll gjorde jag debut som värdinna. Jag hade visning från Me&I här hemma. Det var mycket att stå inför denna tillställning. Framför allt gällde det städning av lägenhet. Det är tyvärr inte ofta det kommer besök nuförtiden, så då när det väl är dags gäller det ju förstås att visa upp ett hyfsat yttre. Det var åtta kompisar som kom plus några barn. Det var kul att träffa alla och det var fina kläder som visades upp. Jag köpte tre plagg. Hade kunnat köpa ett par tröjor till, men till slut enades jag och E om att det fick räcka. Jag blir som tokig, får svårt att lägga band på mig själv.

Det roligaste var i alla fall att träffa en gammal kompis som fått sitt andra barn. Så liten, så liten. När jag tittar på min egen unge känns det overkligt att han någonsin varit så liten. Till och med ännu mindre för den här bebisen var nu sex veckor. Svante kändes plötsligt så stor när han sprang runt här i lägenheten och åt vindruvor och snackade högljutt. Tiden går verkligen fort...

Kaos

Det är så himla rörigt hemma hos oss. I köksskåpen väller det ut saker så fort vi öppnar en lucka och det är världens oordning. Saker som har haft sin plats, men som vi av säkerhetsskäl fått trycka in i något överskåp. Det är inte bara i köket som det är kaos. Trots att vi köpt nya förvaringsmöbler från Ikea för flera tusenlappar, ligger det saker överallt. Vi får liksom aldrig till det. På dagarna när Svante sover gör jag försök då och då, men det är alltid något trevligare som kommer mellan. På kvällarna orkar ingen av oss ta tag i problemen. Ibland känns det övermäktigt att bara ta hand om köket efter middagen. Hur får andra det här praktiska att fungera?

Nu har vi i alla fall rensat i garderoberna och ska åka till röda korset med några påsar. Det känns skönt. Det är en början. Kvar är att rensa i skåp, klädkammare och förråd i källaren...

Förkyld

Så var det dags igen. Stackars liten. Knappt har han blivit kvitt förra förkylningen så är det dags igen. Han har hostat i natt och idag på förmiddan på ÖF rann näsan och han verkade trött, så vi åkte hem efter bara en liten stund. Ingen aptit hade han heller. Nu är det tredje gången efter sommaren som han är hängig. Han har i och för sig inte varit jättsjuk eller haft feber, mest snor och hosta. Ska det vara såhär? Han har ju inte ens börjat på förskolan än.

Fast det är klart, när jag tänker efter så kanske det inte är så konstigt. På ÖF är var och varannan unge snorig, vi har träffat andra kompisar som haft rinnande näsor, jag har varit krasslig. Hoppas i alla fall att det inte blir något allvarligt. Nu ligger han och sover sött i sin vagn som jag har bäddat med fårskinn och ullpläd. Det ser så härligt och rofyllt ut, jag skulle gärna byta plats.

Mobilt bloggande

Det är nästintill omöjligt att ta kort på Liten med mobilen längre pga att han inte vill vara stilla. Lyckades i alla fall hyfsat och insåg att det går att blogga från mobilen. Shit vilken modern morsa...

Byxproblem

Idag måste jag ner på stan och köpa ett par nya jeans. De enda jag kunnat ha senaste tiden har gått sönder. På samma ställe som mina byxor alltid går sönder. På insidan av låret. Jag antar att det beror på att mina lår är rätt så fluffiga och gnids mot varandra så fort jag tar ett steg. Det kan inte bero på något annat. Hur som helst, nu är det en reva där och inte ens en lång tunika kan dölja det mjuka vita som pressas ut. Alltså fett!

Uppsats och jobb

I morgon ska min kära syster gå upp med sin c-uppsats. Det innebär att hon också snart är "Lärare i grundskolans tidigare år" som det heter nuförtiden. Hon har jobbat som en tok med den här uppsatsen. Skrivandet tog fart i våras efter många veckors funderande och diskuterande. Jag har försökt hjälpa henne i den mån det har varit möjligt, det vill säga någon timme här och där över telefon, när Svantis har sovit. Ibland hela dagar när jag haft hjälp med barnpassning . Inte nog med att hon har varit duktig och gjort färdigt uppsatsen (om än något senare än beräknat). Hon har också hunnit med att planera bröllop, genomföra bröllop plus varit på en treveckors till USA. Beundransvärt!

Det var kul att åka iväg och jobba ikväll, även om det kändes lite motigt innan jag hade kommit iväg hemifrån. Jag hörde Svantes skrik genom dörren när jag låste om mig, men som vanligt hade det snabbt gått över. För inte alls länge sen blev han inget ledsen när vi skildes åt. Vinkade bara glatt och fortsatte med sitt. Han har blivit "mammig" på sista tiden. Det känns lite jobbigt ibland att det bara är jag som duger, men jag vet att det lika snabbt kan vända. Hur som helst gick det bra att jobba. Tre timmar hemifrån går fort. När jag kom hem låg lilla hjärtat och sov sött i sin säng. Som en ostkrok, uppe vid huvudgaveln. Snutten i handen och tunga andetag. Jag fick lust att väcka honom.

Härlig helg

Vilken dag vi har haft idag. På balkongen kändes det som en sommardag där jag satt i lä och vyssjade vagnen. På eftermiddagen tog jag och grynet en cykeltur och träffade goda vänner i parken. Välbehövligt för både barn och vuxen. Det känns som att allt bra som varit i helgen har gett ny energi åt den kommande veckan. Det enda som har varit mindre bra med helgen, och minskat energidepåerna en aning, är att Trollet har sovit så dåligt. Ylat i sömnen och varit allmänt orolig, för att inte tala om de tidiga uppstigningarna. Det är väl någon ny fas...

I morgon börjar jag om på mitt extrajobb. Tre timmar varje måndagkväll får annat stå åt sidan, då jag jobbar med en grupp ungdomar med funktionshinder. Det kräver engagemang och energi men det är också otroligt givande att få möta dessa personligheter och se deras utveckling. Sen är det ganska skönt att komma hemifrån ett par timmar. Tror att det är nyttigt för alla inblandade.

Ljuv musik

Jobbångest

Var förbi på förskolan där jag jobbade innan Pluttis kom. Det är andra gången jag är på besök sen jag blev mamma. Det finns inget där som känns särskilt lockande. Det är jättekul att jobba med barn, men det är också oerhört krävande. Så pass krävande att jag är ganska säker på att Svante kommer att bli lidande om jag återgår till ett liknande jobb. Det är det sista jag vill.

Finbesök

I morse åkte jag och grynet till öppna förskolan. Vi har varit där några gånger nu och han verkar tycka att det är jättekul och är inte lika uppspelt som han var de första gångerna. Idag var verksamheten flyttad till en gymnastiklokal för det stod rörelselek på planeringen. Där hade de gjort i ordning med olika stationer som barnen fick prova på. S var lite trött och den nya lokalen, höga musiken och alla grejer gjorde honom orolig. Han tog bollar från andra barn och blev jättearg om någon närmade sig, gnällde och ville sitta i knät. Vi stannade inte ens en timme. Nästa vecka ska jag följa med en granne med hennes barn till en annan öppen förskola. Det känns kul. Dels att vi har nästan jämnåriga barn och bor på samma gård, dels att jag har fått en ny bekantskap.

På eftermiddan fick vi besök av en gammal vän som numera bor i Stockholm sen många år tillbaka. Hon har två barn, en flicka som är 3,5 år och en pojke som är några veckor yngre än Svante. Det var bara pojken som följde med idag och det var så kul att träffa dom båda. Som vanligt när något barn är på besök tycker Svante att alla hans leksaker är sååååå intressanta. Minsta lilla grej som någon annan håller i är just då den allra allra bästa saken. Ingen får röra... Även om jag vet att det är vanligt att barn är på detta sätt och att det brukar gå över med tiden, känns det trist. Extra trist att behöva känna sig som en tjatig mamma!