Nu är det min tur att vara förkyld. Det hade varit ett under om jag hade klarat mig denna gång, då nästan alla i min närhet har varit mer eller mindre dåliga under och efter jul. Svante vaknade 06.15, efter en hel natts sömn och väckte mig genom att säga pip-pip, vilket är koden för välling. Lyckades i alla fall få ligga kvar i sängen en halvtimme till innan det var dags att förflytta sig till soffan. Inget jobb blev det idag heller. Skit också! Det gnager i mig den här ovetskapen att inte veta hur dagen kommer att se ut, eller framtiden heller för den delen. I morgon kanske?
Det är hur som helst härligt att få vara med sitt barn en extra dag. Fast jag vill inget hellre just nu än att gå till ett jobb och träffa kollegor och komma hem och mötas av en liten Svante i dörren. Få höra hur deras dag har varit och äta middag och mysa på kvällen. För mannens skull känns det också viktigt att jag kommer igång på allvar snart. Tanken är ju inte att jag ska vara här och styra.
Det händer så mycket med Svantes språk nu. Innan frukosten i morse hade han sagt tre nya ord; ova (sova), blalja (balja) och min. Han har inte börjat med tvåordsmeningar än, men tränar hela tiden nya ord och ljud. Det är verkligen roligt att lyssna på honom och hans alldeles egna resonemang på trollspråket. En annan sak som är ny är att han vill visa att han förstår. T ex idag när vi läste "Totte bakar" gick han iväg till en av kökslådorna och tog fram sin egna lilla kavel och sa båka. Hur charmigt som helst. Nu ska jag försöka göra en tidig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar