Veckan som gått

Sedan sist har jag:

• jobbat varje dag
• tackat nej till några jobb
• spenderat alldeles för lite tid med Svante
• tränat en gång
• varit förkyld
• färgat håret fyra gånger
• varit full på lokal
• frysit i den ohyggliga kylan
• lagt mig försent på kvällarna
• haft kompisar på middag
• legat i soffan en hel del
• ätit chokladbollar
• fått blommor av min söta sambo
• gett min pappa förtroendet att vara barnvakt i flera timmar

Lördag

Termometern visar på -15 grader, men det känns, enligt en vädersite, som -23 för det blåser också. Shit, vad kallt det är. Dessutom har det snöat flera decimeter senaste dagarna. Det är trots kylan fint ute, med kritvit pudersnö som knarrar ordentligt under skorna. Vi tog bilen till simhallen i förmiddags, sen åkte vi raka spåret hem och bestämde oss för att inte gå ut mer idag. Det kändes som det ända rätta. Härligt att bara vara hemma tillsammans och mysa. Särskilt härligt för mig som har jobbat varenda dag den här veckan och bara träffat Svante några få timmar per dag. Det har värkt i mig av längtan när jag har varit på väg hem. Längtan har varit stor under dagarna också. Den blir än större när jag jobbar på förskola och tar hand om andras små gryn. Då vill jag inget hellre än att åka hem och ta hand om mitt eget. Fast det är grymt kul att jobba också och få komma hem till den mest underbara, som nuförtiden också blir glad när jag kommer hem.

Telefonsamtal

Idag har jag ringt ett telefonsamtal som jag har tänkt att jag skulle ha gjort för länge länge sedan. Av en mängd anledningar har det bara inte blivit av, vilket är konstigt för jag har tänkt så enormt mycket på henne och hennes familj och detta uteblivna samtal. Jag är oerhört glad att jag gjorde det idag. Det var skönt att höra denna persons röst och prata en stund och jag kände mig lättare till mods än vad jag innan trott att jag skulle göra.

Kalas

Idag har vi varit på barnkalas. Jättetrevligt med gott fika, mysiga människor och fiskdamm. Svante var hur nöjd som helst, åt två bullar, dansade och lekte med sina kompisar. Vi blev kvar lite extra länge och när det efter ca fyra timmar så var dags att packa ihop och tacka för oss sa han bestämt: NEJ! Han var inte ett dugg sugen på att åka hem. Väl hemma visade både hans ögon och kroppsspråk att han var helt slutkörd. Snacka om att ge järnet när man är på fest...

Arla

Svante vaknar så orimligt tidigt på morgonen nuförtiden. Varken jag eller sambon är några morgonmänniskor, så det är för oss en kamp varje dag att vakna till liv. Senaste två veckorna har grynet hoppandes i spjälsängen ropat på oss redan klockan sex, ibland ännu tidigare, och velat komma över till oss och dricka välling. När vällingen är avslutat (efter ca 45 sekunder) är det dags att stiga upp. I morse var det min morgon och jag behövde faktiskt inte kliva upp förrän strax innan sju. Den timmen gjorde att det kändes som att jag fått sovmorgon. Snacka om andra referensramar än för två år sedan.

Välkommen februari

Det känns som att det var evigheter sen jag såg solen, men idag tittar den äntligen fram. Det är en strålande dag och termometern visar på -7 grader (den i solen +20 grader). Svante har varit ute på en tur med pulkan på förmiddagen och var härligt rödrosig om kinderna efteråt. Dessutom är det märkbart ljusare på morgnarna nu. Vi går verkligen mot ljusare tider. Det märks att det är februari.