I morgon ska min kära syster gå upp med sin c-uppsats. Det innebär att hon också snart är "Lärare i grundskolans tidigare år" som det heter nuförtiden. Hon har jobbat som en tok med den här uppsatsen. Skrivandet tog fart i våras efter många veckors funderande och diskuterande. Jag har försökt hjälpa henne i den mån det har varit möjligt, det vill säga någon timme här och där över telefon, när Svantis har sovit. Ibland hela dagar när jag haft hjälp med barnpassning . Inte nog med att hon har varit duktig och gjort färdigt uppsatsen (om än något senare än beräknat). Hon har också hunnit med att planera bröllop, genomföra bröllop plus varit på en treveckors till USA. Beundransvärt!
Det var kul att åka iväg och jobba ikväll, även om det kändes lite motigt innan jag hade kommit iväg hemifrån. Jag hörde Svantes skrik genom dörren när jag låste om mig, men som vanligt hade det snabbt gått över. För inte alls länge sen blev han inget ledsen när vi skildes åt. Vinkade bara glatt och fortsatte med sitt. Han har blivit "mammig" på sista tiden. Det känns lite jobbigt ibland att det bara är jag som duger, men jag vet att det lika snabbt kan vända. Hur som helst gick det bra att jobba. Tre timmar hemifrån går fort. När jag kom hem låg lilla hjärtat och sov sött i sin säng. Som en ostkrok, uppe vid huvudgaveln. Snutten i handen och tunga andetag. Jag fick lust att väcka honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar