Mammi

Idag hämtade jag lillis tidigt från förskolan. Vi åkte hem och bakade både chokladmuffins och kolakakor. Lika bra att börja bygga upp fikalagret inför julen. Svante älskar att baka och han har blivit riktigt duktig på att hjälpa till. Knäcker ägg, mäter mjöl och ställer ut formar på plåten som värsta bagaren.

Mindre trevligt avslut blev det på denna dag när jag skulle iväg på möte efter middagen. Han hatar att jag åker hemifrån på kvällen. Varje måndag utspelar sig denna kamp här hemma när jag ska iväg. Han klänger vid mitt ben, skriker, gråter osv. Det går så klart över ganska snabbt efter att jag har gått, men känslan inom mig sitter ändå kvar. Olustigt känns det. Olustigt för att han blir så fruktansvärt olycklig för att jag ska bort några timmar. Jag hatar att lämna honom så förtvivlad. Han är fruktansvärt mammig just nu. Vet inte om jag ska bejaka detta, eller hur vi ska göra för att mildra? Det kanske är en fas... I så fall känns den väldigt ihållande.