Vardag

Jaha, nu sitter vi här med familjekalendern framför oss igen och plötsligt blev det väldigt mycket vardag i vår familj. Förra veckan blev ju inte riktigt som jag hade tänkt med sjukdomar och planering inför stor fest (mina föräldrars) så det här med vardagen knackade liksom aldrig riktigt på. Även i höst kör vi på med matplanering. En vecka i taget räcker för vår del. Problemet är bara vad som ska ätas. Vet att det inte bara är svårt för oss, så varför är vi inte duktigare på att dela med oss i vårt gäng? Alltid kan det ge lite inspiration. Ska försöka styra upp något slags matforum tror jag. Nu ska jag ladda för ny arbetsvecka med fyllda dagar. Tjing!

Terminstart

Nu har jag varit sjuk i tre dygn i form av någon slags magåkomma som jag inte känner igen från tidigare. Feber har varit en av huvudingredienserna liksom illamående och dålig mage. Fy sjutton vilken start på terminen. Jag som hade planerat att fixa och dona här hemma. Sortera kläder, göra matlista, märka nya kläder osv. Starta på plus helt enkelt. Det blev inte så. Det blev inget gjort och jag ligger redan lite på minus.

Gick i alla fall med Svante till förskolan i måndags. Lite förväntansfull var han allt, även om han i förbifarten sa att det var "en skruttig förskola som vi ska köra till återvinningsstationen med". Sen kröp det fram att han inte var sugen på att sova där något mer, utan i stället vara med på läsvilan efter lunch. Vi får se om han orkar det fortsättningsvis, men det har i alla fall fungerat bra än så länge. Idag har han varit hemma tillsammans med mig eftersom han har blivit förkyld. Det rinner som en kran ur näsan och hostan är hemsk. Två dagar hann han vara på förskolan. Tydligen är det något som går. Inte heller det känns ju som den optimala starten på terminen. Men men, vad göra?

Däremot har det börja lösa sig för mig på jobbfronten. Thank god! Jag har äntligen blivit schemalagd på skolan där jag jobbat mer eller mindre i över ett års tid. 60 procent har dom lyckats få ihop och det känns riktigt bra. Troligtvis kommer det att bli mer tid därtill så förhoppningsvis blir det uppemot 75 procent. Inte heller min jobbstart blev ju riktigt optimal. Jag kommer i alla fall att jobba både på fritids och som lärare och ansvara för engelska och bild. Kul kul. Svante är ju dock den som kommer att bli "lidande" i form av längre dagar på förskolan, men vi ska försöka ordna det på något bra sätt.

Även om starten på hösten inte varit optimal, kan det ju bara bli bättre. Jag är riktigt glad över det här med jobbet och förhoppningsvis kan detta leda till att livet i övrigt också kommer att ta en vändning. Det känns så.

Kaffet

Gud vad jobbigt. Kaffet är slut. Om jag ska få min obligatoriska kopp i morgon bitti så är det jag som måste bege mig till affären. Förr om åren, innan jag fick barn, drack jag sällan eller aldrig kaffe hemma på morgonen. Det är inte ett tänkbart alternativ nuförtiden. Till och med Svante accepterar och förstår att detta är icke ruckbart. Med andra ord är det bara att bege sig ut i den kyliga aftonen.

Sista semesterveckan

Här hemma softar vi på fortfarande. Sista veckan på årets ledighet är här och såklart känns det vemodigt att lämna det härliga som varit. Vi är mer sammansvetsade än någonsin jag och lilla palten och det känns svårt att lämna honom ifrån mig. Åtta veckors ledighet tillsammans, dag som natt. Vi har sista veckan varit till havet några gånger och badat. Äntligen har det lossnat för lilleman och han badar som aldrig förr. Det är en fröjd att se hans lilla kropp skutta omkring i vattnet och på stranden. Jag har lovat mig själv att vi ska vara duktiga på att besöka simhallen under hösten.

Det är en tung period som väntar för min del nu. Ny termin innebär alltid nya utmaningar och frågetecken som ska rätas ut. Jag har i alla fall tagit mod till mig och försökt få till stånd någon form av förändring i min ohållbara arbetssituation. Vi får se om det leder till något. Jag hoppas verkligen på det. Jag lär återkomma i ämnet.

Dagens sötnosar

Farmor

Nu har det blivit augusti. Vi har varit och firat min farmor som fyllde 98 år. Nittioåtta. Det är sjukt gammalt. Snart 100. Tänk om hon blir så gammal. Vi har alltid skämtat om det, bara för att hon rent fysiskt är så stark. Hon har kämpat sig tillbaka från brutna lårbenshöfter och stukade fötter, spricka i handleden för att nämna några. Hon gör sina övningar och bestämmer sig för att bli bra helt enkelt. Hon är så fin min gamla farmor, alltid välklädd och brydd om hur hon ser ut inför andra. En tjusig dam minsann. Tyvärr är hennes minne sedan länge dåligt och likaså hennes hörsel. Men hon blir glad när vi kommer och vi har alltid en mysig stund ihop. Hon är en kvinna med lite riv, ingen man sätter sig på i första taget. Hon är min "falle" och jag älskar henne.

Gråmulet

Dagarna rullar på. Igår åkte mellansystern med man och hund tillbaka till Stockholm och på torsdag åker den yngsta. Det värker i mitt bröst när jag tänker på att vi återigen ska vara ifrån varandra. Vi står varandra väldigt nära och jag saknar dom mest hela tiden.

Nästa vecka ska jag jobba. Mitt i sommarledigheten. Det känns inte bra. Inte alls bra, men vad gör man. Det är bara att tacka och vara tacksam. Snart är det igång igen. Jakten på jobb. Känslan av att inte höra hemma. Ovissheten. En termin till ger jag det. Då har det gått två år sedan jag började jobba som lärarvikarie. Det måste bli en förändring. Jag har hösten på mig. Vad det blir det har jag ingen aning om, men något nytt måste hända. Detta är inte hållbart. Min jobbsituation är definitivt inte hållbar. Punkt slut!

Semester 2010

Nu är vi tillbaka igen efter en härlig semestertrip nere i Småland och Östergötland. Inga ormar syntes till i år och heller inga fästingar. Däremot fick jag ett getingstick på armen som fortfarande är svullet och rött. Svante älskar livet på landet och att träffa andra halvan av släkten. Det gör jag också för den delen. Det har varit fantastiskt väder och vi har hunnit med både båtturer och strandhäng. God mat och umgänge står alltid på agendan när vi ses. Det är alltid lika vemodigt att lämna, men skönt när vi väl är hemma efter lång bilresa. Svante har varit otroligt duktig. Inte ett enda gnäll och vi har kört ungefär 200 mil totalt. Det imponerar på mig.

Utflykt till Torrö

Härligt på klipporna

Besök utanför dasset.

Hemma hos farmor och farfar.

Bad hos kusinerna i deras enorma "pool"

Helg igen

Om drygt två dygn är det dags för den årliga resan till farmor och farfar på landet. En nyhet för i år är att vi reser med kombi. Vi har dock inte lyckats köpa någon egen, utan får låna mina föräldrar bil. Vi kommer alltså också att ha AC. Det går att åka 90 mil utan, men det är nog ändå att föredra. Första året vi bilade ner gick vår bil sönder. Norr om Gävle small det till och vi kunde inte köra fortare än 60 km/h. På E4. Semestertider. Inte kul. Då var Svante ett år och jag vill minnas att jag var helt jävla hysterisk över detta. Bilen gick såklart att få lagad och fram kom vi till slut. Nu är förutsättningarna alltså helt annorlunda.

E har jobbat sin sista dag innan semestern idag. Jag känner mig glad över det. Ser fram emot ledighet tillsammans och göra mysiga saker och byta miljö ett tag. Det ska också bli skönt att få avlastning med S. Första veckan på sommarlovet var supermysig tillsammans med honom, andra veckan mer intensiv. Han är inne i någon fas nu och gör allt så fruktansvärt omständigt. Allt ska vara på exakt det sätt han har tänkt sig, annars blir han ledsen och arg. Trött är han också för det mesta, eftersom han sover så dåligt om nätterna. Jag har också varit trött och urlakad. Jag har känt mig som en gnällig förälder med mindre tålamod än vanligt. Det blir en ond spiral. Jag hoppas vi kan hjälpas åt att bryta den nu. När han inte är arg är han underbar.

Det där med åldern

Svängde förbi systembolaget idag för att köpa en flaska rosé. Jag fick visa legitimation. Allvarligt- trodde hon i kassan verkligen att jag är yngre än 20 år? Typ 18, eller vadå?