Gråmulet

Dagarna rullar på. Igår åkte mellansystern med man och hund tillbaka till Stockholm och på torsdag åker den yngsta. Det värker i mitt bröst när jag tänker på att vi återigen ska vara ifrån varandra. Vi står varandra väldigt nära och jag saknar dom mest hela tiden.

Nästa vecka ska jag jobba. Mitt i sommarledigheten. Det känns inte bra. Inte alls bra, men vad gör man. Det är bara att tacka och vara tacksam. Snart är det igång igen. Jakten på jobb. Känslan av att inte höra hemma. Ovissheten. En termin till ger jag det. Då har det gått två år sedan jag började jobba som lärarvikarie. Det måste bli en förändring. Jag har hösten på mig. Vad det blir det har jag ingen aning om, men något nytt måste hända. Detta är inte hållbart. Min jobbsituation är definitivt inte hållbar. Punkt slut!