Veckan som gått

Sedan sist har jag:

• jobbat varje dag
• tackat nej till några jobb
• spenderat alldeles för lite tid med Svante
• tränat en gång
• varit förkyld
• färgat håret fyra gånger
• varit full på lokal
• frysit i den ohyggliga kylan
• lagt mig försent på kvällarna
• haft kompisar på middag
• legat i soffan en hel del
• ätit chokladbollar
• fått blommor av min söta sambo
• gett min pappa förtroendet att vara barnvakt i flera timmar

Lördag

Termometern visar på -15 grader, men det känns, enligt en vädersite, som -23 för det blåser också. Shit, vad kallt det är. Dessutom har det snöat flera decimeter senaste dagarna. Det är trots kylan fint ute, med kritvit pudersnö som knarrar ordentligt under skorna. Vi tog bilen till simhallen i förmiddags, sen åkte vi raka spåret hem och bestämde oss för att inte gå ut mer idag. Det kändes som det ända rätta. Härligt att bara vara hemma tillsammans och mysa. Särskilt härligt för mig som har jobbat varenda dag den här veckan och bara träffat Svante några få timmar per dag. Det har värkt i mig av längtan när jag har varit på väg hem. Längtan har varit stor under dagarna också. Den blir än större när jag jobbar på förskola och tar hand om andras små gryn. Då vill jag inget hellre än att åka hem och ta hand om mitt eget. Fast det är grymt kul att jobba också och få komma hem till den mest underbara, som nuförtiden också blir glad när jag kommer hem.

Telefonsamtal

Idag har jag ringt ett telefonsamtal som jag har tänkt att jag skulle ha gjort för länge länge sedan. Av en mängd anledningar har det bara inte blivit av, vilket är konstigt för jag har tänkt så enormt mycket på henne och hennes familj och detta uteblivna samtal. Jag är oerhört glad att jag gjorde det idag. Det var skönt att höra denna persons röst och prata en stund och jag kände mig lättare till mods än vad jag innan trott att jag skulle göra.

Kalas

Idag har vi varit på barnkalas. Jättetrevligt med gott fika, mysiga människor och fiskdamm. Svante var hur nöjd som helst, åt två bullar, dansade och lekte med sina kompisar. Vi blev kvar lite extra länge och när det efter ca fyra timmar så var dags att packa ihop och tacka för oss sa han bestämt: NEJ! Han var inte ett dugg sugen på att åka hem. Väl hemma visade både hans ögon och kroppsspråk att han var helt slutkörd. Snacka om att ge järnet när man är på fest...

Arla

Svante vaknar så orimligt tidigt på morgonen nuförtiden. Varken jag eller sambon är några morgonmänniskor, så det är för oss en kamp varje dag att vakna till liv. Senaste två veckorna har grynet hoppandes i spjälsängen ropat på oss redan klockan sex, ibland ännu tidigare, och velat komma över till oss och dricka välling. När vällingen är avslutat (efter ca 45 sekunder) är det dags att stiga upp. I morse var det min morgon och jag behövde faktiskt inte kliva upp förrän strax innan sju. Den timmen gjorde att det kändes som att jag fått sovmorgon. Snacka om andra referensramar än för två år sedan.

Välkommen februari

Det känns som att det var evigheter sen jag såg solen, men idag tittar den äntligen fram. Det är en strålande dag och termometern visar på -7 grader (den i solen +20 grader). Svante har varit ute på en tur med pulkan på förmiddagen och var härligt rödrosig om kinderna efteråt. Dessutom är det märkbart ljusare på morgnarna nu. Vi går verkligen mot ljusare tider. Det märks att det är februari.

Nytt projekt

Sen jag var 14 år har jag i princip konstant haft en snus under läppen. Dagen efter jag fick veta att jag var gravid slutade jag helt tvärt. Använde då nikotinfritt snus som substitut, men illamåendet fick mig att ganska snabbt sluta med det också. Sen har jag periodvis använt detta Onico för att avstå från den äkta varan. Sedan ungefär ett år tillbaka har jag varit helt beroende och lagt ut hur mycket pengar som helst på - ja vadå? Lite kryddor under läppen och en till synes riktig snusdosa i fickan. En sådan dosa med låtsassnus kostar över 30 spänn! Det är ju helt sinnessjukt. Mitt försvar har varit att jag hellre lägger ut pengar på det än att börja snusa på riktigt igen. Men nu är det slut med det. Tror och hoppas jag. I alla fall sen i måndags. Det går riktigt bra än så länge.

Nya färdigheter

Svante har tränat och tränat och tränat. Skorna har han tagit på sig själv ett längre tag, nu dessutom vantarna. En mycket stolt kille som spatserade varv på varv i lägenheten och visade upp sig.

Inget särskilt

Första "lediga" dagen denna vecka. E åkte iväg och jobbade och jag har haft kvalitetstid med virvelvinden. Vi har faktiskt inte gjort något särskilt idag, bara en kort tur med pulkan till affären för att inhandla lite ingredienser för ett ev kommande bak. I morse trodde jag nämligen att det skulle ske idag, det stora bullbaket. Men icke. Det hanns inte med trots att vi som sagt inte gjort något speciellt. Fast det är härligt att göra ingenting också. Bara vara med varandra. Sniffas lite i håret, läsa böcker, busa i sängen, dansa och skratta. Dagar som dessa är underbara och jag vill för alltid komma ihåg känslan av att bara få vara tillsammans. Tillsammans med sin lilla älskling.

Nu är det nog!

Kvällens dilemma bestod i huruvida jag skulle äta ostmackor eller inte för att stilla mitt matbegär. Efter det att vågen visat på toppnotering kändes det inte längre som ett svårt beslut. Nu får det vara nog! Det är dags att börja nyttja träningskortet. Med tanke på att det använts ca 5 gånger sedan i somras kan jag konstatera att varje träningstillfälle har kostat mig ca 300 kronor. Jag känner mig faktiskt rätt usel. Mår inget vidare över detta tillstånd. Trivs helt enkelt inte med mig själv. Äter som en skogshuggare och rör mig minimalt. Det är inte hälsosamt på något sätt. Kanske t om lite farligt. Nu jäklar!

I alla fall så är det svårt att tänka sig att lilla T fyller 2 år idag. Grattis lilla trollunge. I helgen är vi bjudna på kalas och vi längtar redan. Särskilt eftersom vi missade förra födelsedagen pga sjukdom.