Liten tillbakablick

Jag fick för mig att han trodde att han själv rattade runt veteranbilen när vi besökte Gröna lund. Han såg  väldigt allvarsam ut bakom ratten och verkade något besvärad när jag försökte vinka.

 Svante älskar fortfarande att gunga i bebisgungan på landet som farfar sätter upp varje sommar när vi kommer på besök. Han blir aldrig less och tack och lov har han en farfar som heller aldrig blir less. 

 Vädret var helt perfekt och vi kunde göra några båtturer. Gassande sol, fikakorg och ljumma havsbad. Svante älskar skärgårdslivet. 

De var så söta där de satt på bänken och surrade en varm kväll. Jag vet inte hur många glassar Svante har ätit den här sommaren. Sjukt många. 

Kombiägare

Nu har vi köpt oss en ny bil. En Passat från 2006 kunde vi till slut enas om. Den är hur härlig som helst att ratta omkring med och jag känner mig glad varje gång jag sätter mig bakom ratten. Den har lite skavanker, men det ska vi fixa till efter semestern. Det känns väldigt bra att lämna stan i detta "landsvägsskepp" som min kära far uttryckte det. Tjoho!

Badutflykt

Idag åkte lilla familjen med lilla bilen till ett tempererat bad. Hur härligt som helst! Svante som tidigare enbart kört med badring, ville idag prova armpuffarna. Vilket litet badtroll han har blivit. Helt galen! För första gången har han idag frivilligt doppat huvudet under vattenytan och det gav mersmak. Han ville aldrig kliva upp. Tack käre Gud för att min sambo gillar att bada. Jag är faktiskt inte överförtjust. Glass äts det i mängder nu under sommaren. Soliga som molniga dagar. Minst en om dan. Det lär ju visa sig på vågen snart misstänger jag. Jaja, det är ju sommar. 

I väntan på den rätta bilen

Som sagt. Det här med att hitta en bil är inte gjort på en kafferast. Nu har vi ändå kommit så pass långt att vi enats om ett bilmärke som vi båda gillar. Det är positivt. Väldigt positivt. Nu gäller det bara att hitta en som motsvarar våra förväntningar på bland annat skick, antal mil och motorstyrka. Det verkar inte helt lätt. Såklart kan vi tänka oss att ge vika på vissa punkter, annars tror jag vi får börja tänka på den där hyrbilen igen. Nu är vi riktigt taggade och det känns hur kul som helst med något nytt till familjen. Nästan som ett nytt kapitel.

Lata dagar

   

Ledigheten är i full gång. Jag och Svante är inne på tredje veckan och mannen sin första. Mina systrar har varit på besök och vi har haft barndop. Underbar helg och som vanligt är vemodet stort när alla åker. Jag och Lilli har haft två härliga veckor tillsammans. Vi har väl egentligen inte gjort något särskilt, bara varit tillsammans och njutit av det. Små utflykter har vi gjort och badat ett par gånger, men inte mycket mer än så. Det är bara så förbaskat lyxigt att få vara tillsammans.

Vi ska i vanlig ordning åka till Stockholm en sväng och sedan blir det en vecka på landet hos farmor och farfar också. Vi brukar bila ner och det ska vi också göra i år, men denna gång i en ny bil är det tänkt. Problemet är bara att hitta en vettig som vi båda gillar. Vi har varit hos olika bilhandlare idag och det kommer inte att bli en lätt match känner jag på mig. Hittar vi ingen är kravet från min sida att vi hyr en bil. Jag åker inte 200 mil utan AC. Punkt slut! 

Min fina

Uppföljning

Jag hade skrivit en halvlång text till förra inlägget men hux flux kom det visst bort. I korta drag handlade det om vilken underbar födelsedag vi haft tillsammans med Svante. Vi har firat här hemma med presenter och lek och så hann vi med ett kort besök på ett undermåligt förbipasserande tivoli. Dagen avslutades med minikalas med mormor och morfar och till min stora glädje stannade mamma kvar och hjälpt oss att få lite fason på ballen. Även om vi bor i samma stad och träffas regelbundet har vi haft svårt att få tid över för mor- och dotterhäng, så denna kväll var uppskattad. Mysigt! I morgon ska inhandla lite plantor och pimpa ytterligare, men vi börjar ändå få lite sommarfeeling där ute. Sweet bananas!

Sommarkväll

Trött fredag

Jag hade tänkt skriva lite om min upplevelse att få fira mitt barns 4-årsdag i morgon, men nu känner jag mig mest bara trött i kropp och själ så det får helt enkelt vänta. Lite kort kan jag säga att det känns fantastiskt roligt, men också lite vemodigt att han är så stor nu. Jag får helt enkelt återkomma. God natt!

Fröken Anna

Idag har det varit skolavslutning. En kall sådan, men det var i alla fall uppehåll när barnen sjöng ute på skolgården. Det är något visst med skolavslutningar. Det väcker minnen och nästan alltid kommer det en tår eller två. Alla barn är så förväntansfulla inför sommarens alla äventyr och står så finklädda och välkammade lite nervösa inför föräldrar, syskon och fröknar. Det är fint, tycker jag. Mitt vikariat har ju inneburit att jag fått följa en etta under hela läsåret och lärt känna både barn och föräldrar. Dessutom har jag jobbat på fritids med samma barn och på så sätt också varit en del i ett underbart arbetslag. Det var därför speciellt att få stå med där idag.

I vanliga fall innebär den här dagen ångest och oro, men inte idag. Det här är nämligen första gången på många år som jag redan på terminsavslutningen vet vad jag kommer att göra under hösten. Jag har fått ett heltidsvikariat som klasslärare och kommer att få följa barnen även i tvåan. Därför kändes det extra speciellt med dagens skolavslutning. Det kommer att bli slitigt, men jag är så förbaskat glad och förväntansfull inför det som komma skall. Skitkul känns det!