Fröken Anna

Idag har det varit skolavslutning. En kall sådan, men det var i alla fall uppehåll när barnen sjöng ute på skolgården. Det är något visst med skolavslutningar. Det väcker minnen och nästan alltid kommer det en tår eller två. Alla barn är så förväntansfulla inför sommarens alla äventyr och står så finklädda och välkammade lite nervösa inför föräldrar, syskon och fröknar. Det är fint, tycker jag. Mitt vikariat har ju inneburit att jag fått följa en etta under hela läsåret och lärt känna både barn och föräldrar. Dessutom har jag jobbat på fritids med samma barn och på så sätt också varit en del i ett underbart arbetslag. Det var därför speciellt att få stå med där idag.

I vanliga fall innebär den här dagen ångest och oro, men inte idag. Det här är nämligen första gången på många år som jag redan på terminsavslutningen vet vad jag kommer att göra under hösten. Jag har fått ett heltidsvikariat som klasslärare och kommer att få följa barnen även i tvåan. Därför kändes det extra speciellt med dagens skolavslutning. Det kommer att bli slitigt, men jag är så förbaskat glad och förväntansfull inför det som komma skall. Skitkul känns det!