Sjukdomen

Sent i söndags kväll kom den. Magsjukan. Jag har varit omringad av den på min arbetsplats, men (peppar, peppar) klarat mig än så länge. Det blev Svante som åkte dit först. Jätteont i lilla magen och illamående som avtog igår på eftermiddagen. Vi var i alla fall betydligt mer rutinerade denna gång om man jämför med premiären förra vintern. Nu hoppas vi i första hand att vi inte har smittat ner vännerna som vi träffade i helgen. Så klart önskar jag ganska starkt att jag själv klarar mig från detta otyg.

I morgon fyller min sambo år. Jag är fullständigt oengagerad inför detta. Tio i sex sprang jag in på en butik och köpte en present. Bara för att. Det blir nog bra.

Svante 3,5 år

Våran älskade pojke är en fantastisk liten människa. Han tycker mycket om att vara utomhus och har ett stort rörelsebehov. Förutom det tycker han om att leka. Leka affär, byggarbetsplats, mamma pappa barn, gaffeltruck och brandkår för att nämna några. Han har en härlig fantasi och tar gärna intryck från vardagen och verkliga händelser och gör det till en lek här hemma. På senare tid har han fått ett stort intresse för pussel och spel och kan sitta med detta längre och längre stunder. Annars är han inte så förtjust i att pyssla, även om det börjar bli mer och mer. Han funderar så mycket och frågar än mer. Det är aldrig tyst i detta hem. Så mycket klokhet som finns i denna minimänniska och så mycket som ännu finns kvar att lära. Hans envishet och korta stubin gör att det kan gå ganska hett till här hemma, men för det mesta har vi det rätt så härligt.

Älskade barn.

Tjoho...

Helgen kickar igång med - tröttheten from hell. En veckas hårt arbete, alltför lite sömn trots att jag på allvar försöker gå och lägga mig i tid och en 3-åring som ibland är ganska krävande gör att denna afton inte går i festlighetens tecken. Eller när gör den förresten det?

Sitter och tomsurfar och letar möjliga julklappar till S. Det svåra är inte att hitta några, utan snarare hur vi ska kunna begränsa oss... Det finns ju så mycket fint och roligt. Hur som haver. Min man har erbjudit sig att ta båda morgonpassen här hemma, så att jag ska få vila upp mig lite. Tror att han är rätt så less på att jag sitter och gäspar och är på halvtaskigt humör, så förhoppningsvis blir det bättre med lite sömn. God natt.

En helt vanlig tisdag

Idag har jag jobbat 8-17.30. Känner mig lite småmör såhär på kvällskvisten. Inte ett skit har jag presterat sedan jag kom hem. Förutom det mest nödvändiga då förstås. Tänker på att vi borde fundera lite på det här med julen. Julklappar till exempel. Det är tydligen dags snart. Fick lite småångest då jag pratade med en kompis på telefon och hon berättade att de i princip är klara med alla inköp. Ska ta tag i det senare i veckan tror jag.

Igår pratade jag med en kär gammal vän som kommer hem med sin familj till jul. Hon undrade vad som händer på annandagen. Ingen aning. Har heller ingen aning om det är några fler som har tänkt att bege sig norrut. Det hoppas jag. I så fall hoppas jag också att vi kan ses. Jag saknar mina gamla polare. Jättemycket.

Pasta, jobb och småkryp

I kväll var det inte så tungt på mitt måndagsjobb. En gång per termin går vi ut tillsammans med ungdomarna och äter. I kväll var det dags igen och denna gång tyckte jag att jag var lite duktig och valde bort pizzan till förmån för en trevlig pastarätt. Den var nog inte så nyttig heller, om jag säger som så. Gott var det i all fall.

Veckan har startat med en rasande fart. Jobbar som lärare hela veckan och fyller upp med några timmar på fritids vissa eftermiddagar. Det är fortfarande roligt att jobba och känna delaktighet. Så klart blir jag också less ibland, men i det stora hela är det en positiv känsla som håller i sig. Men jag ska inte sticka under stol med att det ska bli skönt med lite ledighet under jul. Det är inte helt klart än om jag ska jobba några av mellandagarna.

Just det ja. En sak som är ganska oangenämt med mitt jobb är alla sjukdomar. Den här årstiden är det främst magsjuka och löss som härjar, men också andra typer av virus. Jag är helt manisk på att hålla bra handhygien och jag hoppas det kan hjälpa mig en bit på vägen.

Uppladdning inför jul

Innan första advent dricks det varken julmust eller glögg hemma hos oss. Inte heller fikas det pepparkakor eller annat som hör julen till. I år var första gången som jag redan på fredagen innan advent tog fram lite julsaker. Det var för att avleda Svante från något som jag föreslog att vi skulle hämta lådan från källaren. Han blev ju eld och lågor och jag kunde inte låta bli att ljusa upp lite här hemma.

Nu däremot går det inte att hejda mig. Julen nalkas vilket får som följd att saffransbullar värms titt som tätt, julmust brusar i glasen och skumtomtar får fylla min mage kväll efter kväll. Var ska det här sluta? Jag kommer förmodligen att bli fetare än någonsin. Jag kan liksom inte hejda mig själv. Efter jul däremot, då ska jag ta tag i kaggen!

Lördagsbestyr

I eftermiddags fick jag ett nytt bakryck och satte en saffransdeg. Min ursprungliga plan var att följa mammas recept och göra bullar med smör- och mandelmassfyllning, men jag ändrade mig och gjorde i stället en ny variant av mina långpannebullar. Det blev riktigt lyckat. Hoppas nu bara att vi får fikabesök, annars kommer mina kroppsmått att anta helt nya dimensioner.

Svante brukar ha för vana att vakna ungefär 06.15 vilket vi så klart tycker är fruktansvärt jobbigt. Något som är än mer jobbigt är att detta numera har ändrats till 05.45. Kvart i sex med andra ord. Det är vidrigt. Han låter oss heller inte vara. Det är det ena med det tredje som han behöver hjälp med. Toalettbesök, välling, volymen på teven för att nämna några. Listan kan göras lång. Lördagar är det min morgon att kliva upp och nu känns min kropp fullständigt blytung. Frånvaron av nappen har i alla fall gått superbra än så länge. Det märks på honom att han är stolt. Hoppas att känslan håller i sig.

Nappen

Vi hade tänkt att Svante skulle sluta med napp när han blev tre år. Så blev det inte. Av lite olika anledningar har vi låtit honom fortsätta och det har känts som ett stort projekt att avveckla. Så klart har vi tagit upp det lite nu och då, men nappen och snutten är hans älsklingar och ibland vår räddning då vi har velat att han ska varva ner lite.

Gårdagens tungincident innebar bland annat att det gjorde för ont för honom att använda den och således somnade han utan. Idag bestämde han sig för att han ville åka till BH och lämna nappen och få en leksak i utbyte. Han var hur bestämd som helst när jag hämtade honom och sagt och gjort så tog vi bilen och lämnade in till "napptrollet". Det var jag som stod för den sentimentala delen. Helt och fullt. Svante var nämligen helt obekymrad och fullt fokuserad på att hitta en lämplig present i stället. Här hemma blev det dock lite svårt. -Jag ångrar mig. Var är mina reservnappar? Jag ångrar mig verkligen. Helt förvånande godtog han när vi sa att det inte fanns någon och somnade sedan sött i sin säng på fem minuter. Vi fattar ingenting. Mycket troligt blir det bakslag på detta, men han har förvånat oss förr när han väl har bestämt sig för något. Sluta med blöja är ett anant exempel. Envishet är både positivt och negativt.

En klassiker

Idag fastnade Svante med tungan på en stolpe ute på gården när vi var på väg från bilen. Jag hade inte sett något alls och hörde bara att han skrek till. Han tog sig loss själv och det började blöda ur munnen samtidigt som han skrek och skrek. Stackarn. Han var alldeles blodig runt munnen och blev såklart förskräckt då han såg sin egen spegelbild i hisspegeln. Jag minns själv när jag som liten hade gjort precis samma sak. Han har stundtals haft ont och haft svårt och äta. Ja, han lär inte göra om det igen, skulle jag tro.

Skaldjursjacka

Jag kom på här för en stund sedan att det är friluftsdag med skolan i morgon. Än en gång slås jag av hur otroligt dåligt utrustad med kläder och annat när det kommer till den här typen av aktiviteter. Jag är sjukt snål när det gäller sånt här. Varför köper jag bara inte en bra skaljacka så slipper jag stressen? Eller skaldjursjacka, som min mamma brukar säga. Det är ju inte bara en gång per år jag skulle ha nytta av bra utekläder. Det skulle kunna gynna mig åtminstone ett par gånger i veckan. Men det är bara det att jag behöver en ny vinterjacka också. Gärna lite nya skor också, eftersom jag återställt de jag köpte för ett par veckor sedan. Fjolårsmössan känns trist också. Fast nu känns det som att det är så fruktansvärt mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Herregud, vilka bekymmer.