Vi hade tänkt att Svante skulle sluta med napp när han blev tre år. Så blev det inte. Av lite olika anledningar har vi låtit honom fortsätta och det har känts som ett stort projekt att avveckla. Så klart har vi tagit upp det lite nu och då, men nappen och snutten är hans älsklingar och ibland vår räddning då vi har velat att han ska varva ner lite.
Gårdagens tungincident innebar bland annat att det gjorde för ont för honom att använda den och således somnade han utan. Idag bestämde han sig för att han ville åka till BH och lämna nappen och få en leksak i utbyte. Han var hur bestämd som helst när jag hämtade honom och sagt och gjort så tog vi bilen och lämnade in till "napptrollet". Det var jag som stod för den sentimentala delen. Helt och fullt. Svante var nämligen helt obekymrad och fullt fokuserad på att hitta en lämplig present i stället. Här hemma blev det dock lite svårt. -Jag ångrar mig. Var är mina reservnappar? Jag ångrar mig verkligen. Helt förvånande godtog han när vi sa att det inte fanns någon och somnade sedan sött i sin säng på fem minuter. Vi fattar ingenting. Mycket troligt blir det bakslag på detta, men han har förvånat oss förr när han väl har bestämt sig för något. Sluta med blöja är ett anant exempel. Envishet är både positivt och negativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar