Trevligt återseende

Förra veckan träffade vi Camilla och Ida som var på snabbvisit här i stan. Senast jag såg Ida var när Svante bara var några veckor gammal, så hon kan inte ha varit mer än ett halvår. Det var så kul att återses och de hade gärna fått stanna längre. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång vi får träffa fina tjejerna.

Mösskille

Mormor

Idag åkte min älskade mormor ambulans till sjukhuset. Det visade sig vara inte alltför allvarligt och hon fick åka hem senare under dagen. Innan jag fick det positiva beskedet var hela mitt inre i uppror. Vill inte, vill inte, vill inte. Finaste mormor som är den snällaste personen jag vet på denna jord. Plötsligt slog det mig hur mycket jag längtar efter henne, hur mycket jag inte vet om hennes liv som varit och hur enormt mycket jag kommer att sakna henne den dag hon inte längre finns. Det enda som finns att göra är att försöka ta tillvara den tid som finns kvar, för hon är gammal nu och det är inte säkert hon finns hos oss så länge till.

Avklippt

Så har jag då äntligen varit och klippt mig. Senast jag gjorde det var i juni förra året inför min systers bröllop. Det enda jag var säker på inför dagens besök var att jag inte skulle klippa luggen som äntligen blivit så pass lång att jag kunnat sätta den bakom örat. Ja, inte helt oväntat gick jag därifrån med en gigantisk lugg. Känner mig ändå rätt nöjd trots att det inte blev som jag tänkt.

Veckan som gått

Sedan sist har jag:

• jobbat varje dag
• tackat nej till några jobb
• spenderat alldeles för lite tid med Svante
• tränat en gång
• varit förkyld
• färgat håret fyra gånger
• varit full på lokal
• frysit i den ohyggliga kylan
• lagt mig försent på kvällarna
• haft kompisar på middag
• legat i soffan en hel del
• ätit chokladbollar
• fått blommor av min söta sambo
• gett min pappa förtroendet att vara barnvakt i flera timmar

Lördag

Termometern visar på -15 grader, men det känns, enligt en vädersite, som -23 för det blåser också. Shit, vad kallt det är. Dessutom har det snöat flera decimeter senaste dagarna. Det är trots kylan fint ute, med kritvit pudersnö som knarrar ordentligt under skorna. Vi tog bilen till simhallen i förmiddags, sen åkte vi raka spåret hem och bestämde oss för att inte gå ut mer idag. Det kändes som det ända rätta. Härligt att bara vara hemma tillsammans och mysa. Särskilt härligt för mig som har jobbat varenda dag den här veckan och bara träffat Svante några få timmar per dag. Det har värkt i mig av längtan när jag har varit på väg hem. Längtan har varit stor under dagarna också. Den blir än större när jag jobbar på förskola och tar hand om andras små gryn. Då vill jag inget hellre än att åka hem och ta hand om mitt eget. Fast det är grymt kul att jobba också och få komma hem till den mest underbara, som nuförtiden också blir glad när jag kommer hem.

Telefonsamtal

Idag har jag ringt ett telefonsamtal som jag har tänkt att jag skulle ha gjort för länge länge sedan. Av en mängd anledningar har det bara inte blivit av, vilket är konstigt för jag har tänkt så enormt mycket på henne och hennes familj och detta uteblivna samtal. Jag är oerhört glad att jag gjorde det idag. Det var skönt att höra denna persons röst och prata en stund och jag kände mig lättare till mods än vad jag innan trott att jag skulle göra.

Kalas

Idag har vi varit på barnkalas. Jättetrevligt med gott fika, mysiga människor och fiskdamm. Svante var hur nöjd som helst, åt två bullar, dansade och lekte med sina kompisar. Vi blev kvar lite extra länge och när det efter ca fyra timmar så var dags att packa ihop och tacka för oss sa han bestämt: NEJ! Han var inte ett dugg sugen på att åka hem. Väl hemma visade både hans ögon och kroppsspråk att han var helt slutkörd. Snacka om att ge järnet när man är på fest...

Arla

Svante vaknar så orimligt tidigt på morgonen nuförtiden. Varken jag eller sambon är några morgonmänniskor, så det är för oss en kamp varje dag att vakna till liv. Senaste två veckorna har grynet hoppandes i spjälsängen ropat på oss redan klockan sex, ibland ännu tidigare, och velat komma över till oss och dricka välling. När vällingen är avslutat (efter ca 45 sekunder) är det dags att stiga upp. I morse var det min morgon och jag behövde faktiskt inte kliva upp förrän strax innan sju. Den timmen gjorde att det kändes som att jag fått sovmorgon. Snacka om andra referensramar än för två år sedan.

Välkommen februari

Det känns som att det var evigheter sen jag såg solen, men idag tittar den äntligen fram. Det är en strålande dag och termometern visar på -7 grader (den i solen +20 grader). Svante har varit ute på en tur med pulkan på förmiddagen och var härligt rödrosig om kinderna efteråt. Dessutom är det märkbart ljusare på morgnarna nu. Vi går verkligen mot ljusare tider. Det märks att det är februari.